Introduktion

Samsungs Galaxy Note II är uppföljaren till den mot alla odds mäkta populära Galaxy Note som kom ut på den svenska marknaden i slutet av förra året. Vi säger ”mot alla odds” eftersom skärmstorleken på 5,3 tum tänjde på gränserna för vad som är praktiskt användbart. Trots en storlek som få trodde på hade enheten efter blott nio månader sålts i över 10 miljoner exemplar världen över – en ny klass telefoner var född.

Nu kanske någon, helt korrekt, påpekar att Samsung ingalunda var först med en telefon i femtumsklassen. Femtummaren Dell Streak lanserades exempelvis över ett år tidigare, men det var först med Note som femtumsklassen fick sitt genomslag.

När Note II nu lanseras har skärmen vuxit ytterligare, från 5,3 till 5,5 tum, samtidigt som bildförhållandet gått från 16:10 till det mer standardiserade 16:9; vilket innebär att Samsung trots de 0,2 tummen extra kunnat göra enheten några millimeter smalare – men den har även blivit några millimeter längre. På djupet har några tiondels millimeter skalats av, till 9,4 millimeter. Vikten anges av Samsung till 182 gram, men vår köksvåg säger 179 gram med fulladdat batteri och välfyllt minneskort.

Under skalet finner vi en fyrkärnig plattform tillverkad av Samsung själva, kallad Exynos 4412 Quad, med en processorhastighet på 4 x 1,6 GHz. Vidare finner vi den kompetenta men åldrande grafikkretsen Mali-400MP som vi är väl bekanta med vid det här laget, samt hela 2 GB RAM. En bakgrundsbelyst kamerasensor på 8 megapixlar och ett dedikerat kamerachip ger enheten en på pappret snabb och kompetent kamera.

Även om storleken är det som vid en första anblick gör att Note II sticker ut från mängden så är det mesta av intresse dolt under ytan, vilket specifiktionslistan nedan avslöjar.

[ind][/ind]

Specifikationer

Specifications	Samsung Galaxy Note II
Measurements (H x W x D)	80.5 x 151 x 9.4 mm
Weight	182 grams
Screen / resolution	5.5 inch, 16 million colors, 720p (720x1280 pixels, ~267 PPI)
Panel type	HD Super AMOLED
Digitizer	Capacitive digitizer, multi-touch (10 points)
System-on-a-chip	Samsung Exynos 4412 Quad
CPU	32 nm quad core ARM Cortex-A9 processor @ 4 x 1.6 GHz
GPU	Mali-400 MP (4 cores)
RAM	2048 MB
Internal storage (NAND)	16/32/64 GB Our device: 16 GB, ~11 GB available for storage and app installations
Battery	3 100 mAh, Li-Ion, replaceable
Primary camera	8 megapixels, autofocus, LED flash, geo-tagging, face recognition, HDR. 1080p (1920x1080 pixels) video recording @ 30FPS, video light, inmage stabilization
Secondary camera	1.9 megapixels, 720p video recording
Connectors / slots	Micro-USB (2.0, MHL), Micro-SD (up to 64 GB)
Buttons	Front: Home button (physical), Menu and Back (capacitive) Left side: Volume rocker Right side: Power button
Network / Communication	HSDPA, 21 Mbps; HSUPA, 5.76 Mbps; Wi-Fi 802.11 a/b/g/n, dual-band, DLNA, Wi-Fi Direct, Wi-Fi hotspot; Bluetooth v4.0 with A2DP, LE, EDR
Sensors	Accelerometer, digital compass, proximity sensor, light sensor, barometer
Android version / GUI	Android 4.1.1 (Jelly Bean) with Samsung TouchWiz "Nature UX" UI
Codec support	MPEG2, MPEG4, h264, MOV, WMV, 3GP/3GPP, MP3, WAV (PCM), AAC+, OGG, WMA, AVI, XVID, DIVX
In stores	Early October 2012 (in Sweden). CDON.se: [Titanium Gray], [Ceramic White]
Miscellaneous	Available in "Ceramic White" and "Titanium Gray"

Vi har redan nämnt Exynos-plattformen med tillhörande grafikkrets, RAM-mängden samt kameran, men ett axplock av de kanske mer intressanta specifikationerna visar bland annat en skärm med 720p-upplösning (720×1280 pixlar). Detta är faktiskt färre pixlar än i ”gamla” Note och således kan framstå som sämre, men skenet bedrar. Tack vare ett annorlunda subpixelmönster levererar Note II en bättre bildkvalité och skärpa än ”gamla” Note och dess PenTile-matris.

Batteristorleken har även fått sig en knuff i rätt riktning – från 2 500 mAh i första Note till hela 3 100 mAh i Note II ger en batteritid som på pappret är – och rent subjektivt upplevs som – noterbart bättre. Vi finner vidare Android 4.1 Jelly Bean parad med Samsungs nya TouchWiz ”Nature UX” UI som vi för första gången såg i det mindre syskonet Galaxy S III. Samsung har vidareutvecklat gränssnittet en aning samt skickat med ett antal skräddarsydda appar för att bättre nyttja såväl den större skärmstorleken som den tillhörande pennan.

Specifikationer i all ära – de kan vara mycket behagliga att gotta sig i – men de säger sällan hela sanningen. Hur fungerar Note II i verkliga livet, vid normal användning, tung användning, som mediaenhet? Hur står sig batteriet och hur presterar skärmen i fullt dagsljus? Får telefonen verkligen plats i byxfickan, och tar det inte lång tid att ladda det enorma batteriet? Dessa frågor och fler därtill hoppas vi kunna svara på i den här recensionen. En recension där vi som vanligt utsätter enheten för en rad hårda test – såväl syntetiska som praktiska sådana.

I kartongen

     
Galaxy Note II levereras i en samsungtypisk mestadels vit kartong som är robust och tämligen kvalitativ. Vi uppskattar alltid när tillverkaren lagt ner lite extra tid och möda på att ge slutkunden en trevlig upplevelse redan från första stund, även om en kartong givetvis inte har någon rent praktisk betydelse i övrigt.

I kartongen, då locket lyfts av, finner vi som vanligt telefonen i sig i ett fack allra längst upp. Nedan detta finns övrigt kartonginnehåll hyggligt välpaketerat i egna små fack. Innehållet i vår kartong är som följer:

* Samsung Galaxy Note II N7100 16GB (Titanium Gray, 3G-/3.5G-versionen)
* Batteri (3 100 mAh, Li-Ion)
* Batteriladdare (5V 2.0A, vit)
* USB-kabel (ca 1 meter, vit)
* Trådburet headset (svarsknapp, volymknapp, vitt, in ear-typ)
* Tre par öronpluggar av olika storlekar för ovan nämnda headset
* Diverse dokumentation / snabbstartguide

I vanlig ordning kan vi inte garantera att innehållet i kartonger från olika återförsäljare, regioner och mobiloperatörer innehåller samma saker som vår kartong. Om innehållet är av stor vikt för dig så rekommenderar vi att du tar kontakt med återförsäljare innan köp.

Utseende, byggkvalité och konstruktion

     
Precis som sitt mindre syskon Galaxy S III upplevs design och formgivning av Note II till en början som aningen slätstruken. Det är mjukt rundade linjer och släta övergångar mellan chassidelarna och det är inga designelement som sticker ut och genast fångar blicken. Kanske kan det ses som lite tråkigt av många, medan andra kanske ser det som en fördel.

När man väl håller enheten i handen så ser – eller känner – man dock genast Samsungs tanke med formgivningen: trots sin storlek ligger Note II mycket bra i handen; mjukt och bekvämt och inga hårda och onaturliga kanter. Detta anknyter till filosofin som Samsung har arbetat efter då de har byggt sin senaste generation telefoner; naturen. Telefonen skall anpassa sig efter människan, inte tvärtom. Det kan ses som aningen pretentiöst, men det råder ingen tvekan om att telefonen tack vare detta är behaglig att hålla i.

Materialval och ytbehanding är dock inte riktigt lika kul. Plast så långt ögat kan nå, med högblank lack, innebär att en och annan i vår omgivning som vi har låtit testa telefonen har haft invändningar mot kvalitetskänslan. Att den högblanka lacken dessutom är superhal, inte minst nu i höstrusket då många använder fingervantar, är även det en nackdel som har påtalats. Man tappar ogärna en enhet som kostar 5-6000 kronor i backen.

Byggkvalitén är i övrigt mycket god, med en finfin passform mellan chassidelarna och ett bakstycke som sluter helt tätt mot ramen utan att glappa eller ge upphov till knarr eller knak. Ett minus dock för bakstyckets skörhet – det är mycket tunt och då det inte sitter förankrat i telefonen upplevs det som bräckligt. Böjer man det bara aningen för mycket kan färgen spricka, vilket en bekant bittert fick erfara. Trots den högblanka lacken så har vi ännu inte sett tillstymmelse till några repor, så ytbehandlingen är sannolikt väldigt hård, men att det kommer bli repor med tiden råder det inga tvivel om (om man inte använder skin eller fodral).

Enhetes storlek är, även om företrädaren sålde i stora volymer, en så kallad ”dealbreaker” för många. Även om Note II är aningen smalare och tunnare än föregångaren så är den samtidigt längre, och slutresultatet är en telefon som känns precis lika stor som den är. Det här formatet, av somliga kallad ”phablet” (korsning av phone och tablet), är helt enkelt inte rätt för alla.

En vanligt förekommande fråga kring en telefons storlek är om enheten går ner i fickan – och det gör den utan problem, i de allra flesta fickorna. Problemet är snarare att det kan bli svårt att sitta ner med telefonen i byxfickan om byxorna är tighta. Detta är kanske inte en telefon för dig med nätta händer och tighta byxfickor.

Även om byggkvalitén och passformen överlag är god blir det ett minuspoäng för passformen på styluspennans huvudände som inte alls verkar passa in i telefonens kromade ram. När vi drar fingertopparna över telefonens ram, där pennan sitter, står det genast klart att det inte är en jämn och fin övergång. Detta känns aningen märkligt på en så dyr enhet och här lyckades Samsung betydligt bättre med företrädaren Note. Pennan sitter dock, trots den aningen dåliga passformen, väl och glappar inte det minsta.

Storleksjämförelse

Enhet	Skärm (tum)	Bredd	Höjd	Djup	Största djup	Vikt	Batterikapacitet (mAh)
Samsung Galaxy Note II	5.5	80.5	151.1	9.4	9.6	180	3 100
Samsung Galaxy S III	4.8	70.6	136.6	8.6	8.6	133	2100
Google Nexus 4	4.7	68.7	133.9	9.1	9.1	139	2100
HTC One X	4.7	69.9	134.4	8.9	8.9	130	1800
Sony Xperia S	4.3	64.2	128.1	7.3	10.6	144	1750
Samsung Galaxy Nexus	4.65	67.94	135.5	8.94	9.91	135	1750
Samsung Galaxy Note	5.3	82.95	146.85	9.65	10.05	178	2500
Motorola RAZR	4.3	68.9	130.7	7.1	10.55	127	1780
Samsung Galaxy S	4	64.2	122.4	9.9	12	118	1500
Samsung Galaxy S II	4.3	66.1	125.3	8.49	10.4	116	1650
SE xperia arc	4.2	63	125	8.7	10.7	117	1500
HTC Sensation	4.3	65.4	126.1	11.3	11.3	148	1520
Google Nexus S	4	63	123.9	10.88	14.6	129	1500

Knappsats, anslutningar, sensorer och lagring

     
Som på de flesta telefoner numera domineras fronten av telefonen av skärmen, nedan vilken vi endast finner en ensam fysisk knapp – Hem-knappen – vilken vid långtryck även fungerar som ”Senast använda appar”-knapp. På vardera sida om Hem-knappen återfinns till vänster Meny-knappen och till höger Tillbaka-knappen – båda av så kallad kapacitiv typ, det vill säga ”touchknappar”.

Ovan skärmen sitter högtalaren för telefonsamtal, notifierings-LED:en, kameralinsen för den frontriktade kameran samt ljussensorn och närhetssensorn. På telefonens vänstersida sitter volymknappen (+/-) och på rakt motsatt sida – till vårt förtret parallellt med volymknappen – strömknappen. På grund av att volymknappen och strömknappen sitter på rakt motsatt sida kommer vi ofta åt knapparna av misstag då vi tar spjärn med fingrarna på motsatt sida. Vi – liksom merparten av Swedroids läsare – föredrar strömknappen placerad på enhetens huvudände istället. En fördel med att ha strömknappen placerad på sidan är dock att man når den utan att behöva sträcka sig ända upp till toppen av den långa enheten.

Volymknappen är lätt att treva sig fram till i blindo och erbjuder lagom stort motstånd och en tydlig klick-känsla då vi trycker på den. Detsamma kan tyvärr inte sägas om strömknappen som är alldeles för mjuk och därmed ytterligare ökar antalet oavsiktliga skärmtändningar och -släckningar.

I telefonens fotände finner vi Micro-USB-porten (v2.0, MHL-kompatibel), en liten perforering för samtalsmikrofonen samt den medföljande styluspennan instucken i den kromade ramen. I huvudänden finner vi 3.5mm-utgången för hörlurar samt en sekundär mikrofon. I nederkant av telefonens baksida sitter den externa högtalaren och för att komma åt Micro-SIM-kortshållaren samt Micro-SD-platsen måste bakstycket avlägsnas. Minneskortet, upp till 64 GB, kan lyckligtvis och till skillnad från SIM-kortet nås utan att batteriet först avlägsnas.

  

En stor del av nyheterna kretsar kring den medföljande pennan – Samsung S-pen.  Höjden (112mm) liksom diametern (8mm) har blivit större och pennspetsen både fjädrar mer och är mjukare.  Vidare har tryckkänsligheten ökats från tidigare 256 nivåer till 1024 stycken. Formen på pennan har ändrats från att vara rund till den numera triangulära formen vi ser i bilderna ovan.

Den förändrade formen gör pennan mer greppvänlig och den något mjukare pennspetsen bidrar till en mer naturlig upplevelse. Det är fortfarande en bit kvar i jämförelse med den äkta varan, men förbättringarna tar pennan ett par kliv närmare en välfungerande övergång till den digitala världen.

Mottagning och datahastigheter

Samsung galaxy Note II finns tillgänglig i dels en 3G-version och dels en LTE-version (4G).  3G-versionen hanterar upp till 24 Mbit/s i nedladdningshastighet och upp till 5,76 Mbit/s i uppladdningshastighet medan LTE-versionen hanterar 42 Mbit/s respektive 5,76MBit/s. Till skillnad från Galaxy S III som numera också finns att tillgå med LTE-stöd har modemet i Note II stöd för samtliga av de frekvensband som används i Sverige – således finns endast en LTE-modell att välja på.

Vidare finns stöd för 802.11a/b/g/n via både 2.4- och 5 GHz-bandet samt Bluetooth 4.0 med APT-x-stöd. Sistnämnda innebär högre ljudkvalitet i Bluetooth-kompatibla ljudenheter med stöd för APT-x-standarden.

Chassit är som sagt till större delen konstruerat av plast, vilket är gynnsamt för radiodelen då plast till skillnad från metall i regel inte skärmar signalen i någon större utsträckning.  Signalstyrkan motsvarar vad vi erfar att både Galaxy S III och HTC One X presterar under likartade förutsättningar. Jämför vi med Galaxy Nexus är resultatet till det bättre och telefonen presterar ofta en eller ett par dBm mer. LTE-versionen har vi inte haft möjlighet att testa, men vi vore förvånade om det skiljer sig på den punkten eftersom den har samma chassi och antenn.

Håller vi för telefonens antenn – vad som på nätet ibland kallas för ”grip of death” – sjunker i vanlig ordning signalstyrkan, men telefonen tappar aldrig mottagningen helt och hållet. Det är däremot möjligt att åstadkomma i miljöer med riktigt dåliga signalförhållanden, vilket också tillhör det normala. Vi hittar med andra ord inga tecken som tyder på att enheten skulle lida av några problem vad gäller radiodelen och signalkvalitén.

Modemet presterar som utlovat över 3G-nätet och när vi testar WiFi-delen når vi en maximal uppladdnings- och nedladdningshastighet på 45 Mbit/s respektive 25 Mbit/s över 802.11n via 5 GHz-bandet mot vår referensrouter (ASUS RT-N66U) vid nedladdning från en lokal FTP-server med FTP-klienten AndFTPpro. Håller vi oss till 2.4 GHz-bandet hamnar hastigheten på närmare 30 Mbit/s respektive 25 Mbit/s. Resultatet är riktigt bra i jämförelse med Tegra 3-utrustade HTC One X som i samma test ger 30 Mbit/s vid mottagning och ca 20 Mbit/s vid sändning. Om vi jämför med Galaxy S III (3G) skiljer resultet endast marginellt och vi tar därför för givet att samma WiFi-chip används.

I jämförelse med Tegra 3-baserade One X blir Galaxy Note II inte heller lika varm vid dataöverföring trots högre hastigheter. Detta förklaras rimligen av att Tegra 3 bygger på 40nm tillverkningsteknik medan Samsungs Exynos 4 Quad-plattform bygger på 32nm. En trevlig detalj i och med de höga hastigheterna är att vi problemfritt kan strömma flertalet av våra videoklipp i 1080p (MKV/h.264) från en Windows 7-klient via SMB genom ES file Explorer så länge bithastigheten inte överstiger ~20-25 Mbit/s.

Ljudegenskaper

Samtalskvalitén är bra, men inte riktigt i klass med Xperia S eller HTC One X vad gäller högtalaren. Mikrofonen är lagom känslig och fångar inte upp ovanliga mängder störningar från utandningsljud eller ljud från chassit om vi exempelvis byter grepp. Vidare går det under samtal att välja mellan ett par olika equalizer-profiler för att förändra ljudbilden.

Funktionen för att filtrera bort bakgrundsoväsen – active noise control – fungerar i stort sett likadant som bland toppmodellerna från Sony och HTC. Det är exempelvis möjligt att stå bara någon meter från en dammsugare som går på hög effekt utan att motparten upplever ljudet som påträngande. Menyvalet för att starta/stänga av funktionen finns inte i inställningsmenyn, utan är bökigt nog placerad i menyn för pågående samtal.

Samsung Galaxy Note II  främre högtalare ~2 cm från inspelningskällan (Skype-samtal)

Samsung Galaxy Note främre högtalare ~1 cm från inspelningskällan (Skype-samtal)

Högtalaren i fronten presterar en något lägre volym än Galaxy Note och ger samtidigt upphov till fler missljud vid ljudvolymen inställd på max. Vi konstaterar också att högtalargallret är mindre än på föregångaren, vilket kan tyda på ett något nättare högtalarelement.

Samsung Galaxy Note II bakre högtalare ~30 cm från inspelningskällan

Samsung Galaxy Note bakre högtalare ~30 cm från inspelningskällan

Den bakre högtalaren ljuder däremot högre än vad Galaxy Note gör. Vid högsta volym upplever vi inte att Note II ger ifrån sig fler dissonanser heller och ljudbilden får överlag betraktas som välbalanserad med tanke på förutsättningarna. Att lyssna på en podcast eller ljudbok i ett tyst rum fungerar för vår del utmärkt. Ringsignalen är betydligt högre än på Galaxy Nexus och vi har endast vid ett fåtal tillfällen missat något samtal till följd av att vi inte hört signalen.

Glädjande nog har Samsung än en gång satsat på en ljudkrets från Wolfson Microeletronics som i sin tur publicerar källkoden för drivrutinerna, vilket ger tredjepartsutvecklare möjlighet att ta fram applikationer som lyfter bort ljudnivåbegränsningen och justerar ljudet på olika vis. Ett exempel på detta är utvecklaren Supercurio med ljudprogrammet Voodoo Sound avsett för Wolfson WM8994-utrustade Galaxy S och Nexus S. Tyvärr kräver den här typen av applikationer i regel root-behörighet, varför det inte heller är för alla.

Chippet Samsung valt för både Galaxy Note II och Galaxy S III har modellbeteckningen WM1811 och skiljer sig på ett par punkter från WM8994. För det första kan ljud skickas direkt till A/D-omvandlaren framför att först konverteras till 48000Hz. För det andra har chippet endast en stereo-DAC framför två stycken, men detta vägs upp av en förstärkardel på 2x2W till skillnad från 2x1W. Vidare är chippet något mindre än föregångaren till följd av förfinad tillverkningsteknik och är samtidigt lite energisnålare.

Vid musikuppspelning upplever vi att det låter i princip identiskt med vad Galaxy S III presterar – helt i linje med vad vi förväntat oss givet att de delar samma ljudkrets. I våra referenshörlurar, AKG-420 samt Nocs NS200, låter det bra med en ljudnivå som motsvarar vad exempelvis One X presterar. Faktum är att våra otränade öron har svårt att skilja de två telefonerna åt från varandra vad gäller den sammantagna ljudbilden. Öronsnäckor fungerar bäst medan vi erfar att hörlurar med lite större element inte riktigt kommer till rätta.

Jämför vi med Sandisk Sansa Clip+ kan vi konstatera att klivet till en dedikerad Mp3-spelare blivit något mindre på senare tid, men skillnaden är fortfarande påtaglig. Den dedikerade MP3-spelaren har ett helt annat tryck i ljudet och spelar med större dynamik och mer kontroll. Detta är framför allt tydligt i mer tungdrivna hörlurar. Vi är tveksamma till om det kommer att bli så mycket bättre än så här i framtiden med tanke på ljudnivåbegränsningen vi tidigare nämnt och som är ett resultat av EU-policy. Detta drabbar inte bara Android utan i princip alla portabla ljudspelare som säljs inom EU inklusive senaste generationen Apple-enheter.

I detta moment ansluter vi telefonen till en 3,5mm stereo-y-adapter som vi in sin tur ansluter till dels line-in-ingången på ett Audigy XiFi-ljudkort i en jordad dator bakom UPS till ett par AKG 420-hörlurar (32 ohm, 125 dB/mW). Vi spelar därefter upp ett ljudklipp som vi i sin tur spelar in och analyserar med hjälp av mjukvaran RightMark Audio Analyzer. Eventuell ljudprofil/equalizer stängs av för respektive enhet före inspelningen.

I grafen ovan illustreras frekvensomfånget som anger med vilken exakthet ljudfrekvenserna återges – speciellt intressant är intervallet mellan 20 Hz till 20 kHz eftersom människan hörsel sträcker sig mellan dessa frekvensband. Idealkurvan är i det här fallet plan och ligger på +0 dB. Samsung Galaxy Note II presterar med undantag från frekvensintervallet 50-100 Hz samt 10-20 khz en relativt jämn kurva. I jämförelse med Sony Xperia S/Acro S är resultatet bättre även om det fortfarande är en bit kvar till vår referensenhet Sandisk Sansa Clip+.

Test	Galaxy Note II	Samsung Galaxy S3	Sony Xperia S	Sandisk Sansa Clip+
Frequency response (from 40 Hz to 15 kHz), dB:	+2.22, -0.93	+2.20, -0.91	+2.89, -3.22	+0.02, -0.14
Noise level, dB (A):	-88.0	-84.5	-86.8	-86.3
Dynamic range, dB (A):	84.3	84.6	86.7	86.3
THD, %:	0.097	0.096	0.163	0.034
IMD + Noise, %:	0.234	0.242	0.475	0.053
Stereo crosstalk, dB:	-56.6	-56.3	-57.0	-56.0

GPS och positionering

I det här momentet har vi med bil kört en sträcka i stadsmiljö/tätbebyggt område med enheterna placerade ovanpå instrumentbrädan. Rutten spelas in med hjälp av Google MyTracks och innan vi börjar ser vi till att stänga av eventuella hjälpmedel så som positionsbestämning genom 3G/WiFI.

Galaxy Note II är liksom föregångaren utrustad med en GLONASS-kompatibel GPS-enhet. Vi har i våra tidigare tester gång på gång sett hur enheter med GLONASS-stöd presterat bättre än enheter utan och Note II är naturligtvis inget undantag. Jämför vi med Galaxy Note

Efter att till dags dato testat fyra enheter som direkt ur kartong levererades med GLONASS-stöd; Samsung Galaxy Note och Galaxy S III, Sony Xperia S samt HTC One S, ser vi en tydlig trend som talar till fördel för GLONASS. Resultatet har i samtliga fall varit bättre än bland enheter med endast GPS-stöd.

[Se hela rutten]

I applikationen GPS Test kan se att Note II låser mot fler satelliter än vad Note gör under identiska förutsättningar. Vi noterar också att signalstyrkan är starkare. Tiden för att låsa position pendlar från 1 till 10 sekunder för bägge enheter beroende på signalförhållanden – med datauppkoppling aktivt låser enheten i regel omedelbart.

Bildskärmen och digitizern

Bildskärmen, av HD Super AMOLED-typ, är på 5,5 tum, vilket är ett litet steg upp från företrädarens 5,3 tum. Upplösningen är på 720×1280 pixlar (720p) och till skillnad från tidigare HD Super AMOLED-skärmar (t ex i Galaxy S III, ”gamla” Note och Galaxy Nexus) så har Samsung lyckats undvika det ofta bespottade PenTile-subpixelmönstret.

I Note II ser vi istället ett subpixelmönster som Samsung kallar S-Stripe RGB, där subpixlarna precis som i vanliga RGB-skärmar är dedikerade sin pixel. I PenTile-matriser kan två intill varandra liggande pixlar inte tändas och släckas helt individuellt då de delar den röda och den blå subpixeln, vilket resulterar i oskärpa och en lägre faktisk upplösning än vad specifikationsbladet anger.

Det hela kan te sig tämligen invecklat och är svårt att beskriva i ord, men resultatet är omedelbart uppenbart för blotta ögat då vi jämför Note II sida vid sida med företrädaren. Borta är oskärpan, pixligheten som så ofta uppstod på vissa typer av skärmelement (exempelvis text och ikoner), och borta är det märkliga ”schackmönstret” med röda pixlar mot svart bakgrund som uppstod i bland annat röda fält.

Även om vi tycker oss ana att skärpan vid horisontella grafiska element är aningen sämre än på traditionella RGB-skärmar så är S-Stripe RBG ett rejält fall framåt, och det känns som att vi nu kan börja på att lägga det trista kapitlet PenTile bakom oss. Härligt.

Vad färgåtergivning berör så är det mycket små skillnader mellan Note II och företrädaren – båda uppvisar kraftiga och livliga färger. Möjligen anar vi att Note II ger en aningen kraftfullare färgmättnad i röda nyanser. Gamla Note har som ni kan se i bilderna ovan ett hårdare kontrastläge, vilket på artificiell väg trollar fram en aningen bättre skärpa på bekostnad av mer pixlighet.

Betraktningsvinklarna är mycket bra, förmodligen de bästa vi har sett, och är en nivå bättre än på gamla Note som även den, med ett år på nacken, är mycket bra. Då vi betraktar Note II och Note bredvid varandra, ur kraftiga vinklar, så ser vi en svag tendens till att vita fält gulnar och färgerna mattas på gamla Note, medan Note II bibehåller nyanserna nästan till perfektion.

En av bristerna i den gamla Note-skärmen var att det ofta uppstod en slags color banding vid gradienter. Istället för en mjuk och till synes steglös övergång mellan exempelvis grått i skärmens överkant och mörkgrått i skärmens nederkant så framstod gradienten i abrupta steg där varje nyans tydligt framträder (se bild ovan). I Note II så är det här problemet om inte helt borta så åtminstone näst intill. Gradienterna är betydligt mjukare och framstår nästan som steglösa och vi ser tydligt att detta leder till en betydligt bättre bild i Note II än i företrädaren vid exempelvis mörka scener i filmer.

Vad gäller skärmena ljusstyrka så är det dessvärre inte en förbättring i Note II. Tvärtom upplever vi rent subjektivt det som att gamla Note är bråkdelen av ett snäpp vassare och levererar aningen höre ljusstyrka. Ute i fullt dagsljus är det svårt att se någon skillnad dock – båda klarar jobbet skapligt, men kan inte mäta sig med de allra ljusstarkaste LCD-skärmarna.

Digitizern, pekskärmen, håller som vanligt när det gäller Samsungs telefoner hög klass. Vi mäter förvisso upp blott med dagens mått mätt blygsamma 60 Hz i uppdateringsfrekvens, men skärmen erbjuder trots det en av de bästa och mest responsiva touchskärmarna som vi hittills har använt.

Tack vare en teflonbehandlad yta så avvisas feta fingeravtryck och smuts effektivt och den hala ytan leder även till att skärmen upplevs vara än mer rapp – fingertopparna glider fram som på is. Vad multitouch berör så har vi heller inget att klaga på – vi mäter med appen Input Benchmark upp 10 simultana tryckpunkter utan problem – mer än nog för alla praktiskt användbara typer av multitouchimplementeringar.

Som sammanfattning så konstaterar vi att det är svårt att inte imponeras av den här skärmen – den är sammantaget den i vårt tycke bästa skärmen som någonsin (hittills) har suttit i en androidtelefon.

Mjukvaran

Samsung Galaxy Note II skeppas med den vid tillfället för artikeln senaste versionen av Samsungs  TouchWiz-gränssnitt, som i sin tur körs bredvid Android 4.1/Jelly Bean. Samsungs modifikationer av Android är precis som tidigare djupgående och vi hittar egentligen inga spår alls av Androids ”Halo-gränssnitt”. Trots detta känner vi oss i rask takt som hemma eftersom layout och grundfunktioner är snarlika grundversionen av Android.

Samsung TouchWiz UI bjuder på det mesta vi vant oss vid från tillverkargränssnitten – en salig blandning av mycket nyttiga funktioner och funktioner som ibland kan upplevas som överflödiga eller rentav så kallad ”bloatware”. Smarta nytillkomna funktioner som möjlighten att se batterinivån i procent, att ta skärmdumpar genom ett ”helhandssvep” eller den numera rejält utökade ”quick settings”-menyn (som för övrigt påminner mycket om quick settings-menyn i Samsungs androidtablets) i det neddragbara statusfältet är välkomna tillskott.

Telefonen känns som helhet mycket rapp, även i Samsungs egna launcher (”hemskärm”), vilket delvis förklaras av att enheten till skillnad från Galaxy Note eller Samsung Galaxy S III (EU 3G) blivit utrustad med 2GB arbetsminne framför 1GB. En rejäl uppgradering som innebär att fler applikationer kan lagras i minnet och att en del permanent kan reserveras för ständigt återkommande delar som exempelvis hemskärmen.

Tyvärr verkar det extra arbetsminnet göra lite nytta vad gäller tiden för att få fram låsskärmen från det att vi tryckt på låsknappen. Det tar i princip lika lång tid som på Galaxy S III med standardinställningarna aktiva – det vill säga omkring 1-2 sekunder. Om vi stänger av S-Voice observerar vi en viss förbättring, men fördröjningen är fortfarande längre än vad vi önskat oss.

Vi kan i vanlig ordning byta dels bakgrund och dels genvägar på låsskärmen, men förvånansvärt nog dyker inga snabbkontroller för musikspelaren upp när vi spelar musik i standardspelaren. En funktion vi blivit vana att se från andra tillverkare.

För att skapa mappar på hemskärmen måste vi först trycka på menyknappen och därefter välja alternativet ”Skapa mapp”. Det går exempelvis inte att placera ikoner ovanpå varandra för på ett mer intuitivt vis skapa en mapp. Vi kan däremot placera mappar både på hemskärmen och i dockan i fotändan av skärmen. Vi konstaterar också att antalet hemskärmar är begränsat till sju stycken och att hemskärmen inte är kompatibel med vykorts-läget.

Programmenyn låter oss välja mellan tre vyer: Alfabetisk lista, alfabetiskt rutnät eller ett användarkonfigurerat rutnät samt ”nedladdade applikationer”. I det användarkonfigurerade rutnätet kan vi sortera appar i den ordning vi själv vill och i samtliga vyer kan vi välja att dölja applikationer från listan.

I statusfältet hittar vi snabbgenvägar för att sätta på/stänga av Wi-Fi, GPS, ljud, automatisk skärmrotation, strömbesparing, meddelandeljud, Bluetooth, körläge och automatisk synkronisering. Vi finner också, som ett arv från Android 4.0, en genväg till inställningsmenyn, vilket är praktiskt.

Android har i grundversionen av operativsystemet inte stöd för någon fönsterhantering. Detta har Samsung försökt råda bot på – till viss grad i alla fall – via en funktion som kallas för ”Multiview”. Funktionen aktiveras/avaktiveras genom att trycka på bakåt-knappen i ett par sekunder varvid en utdragbar list dyker upp på skärmen. Listen innehåller i sin tur en rad programgenvägar vars fönster, precis som bilden ovan illustrerar, går att placera bredvid varandra. Tyvärr går det inte att lägga till fler program än det dussin som finns där från första början: Google Talk, Chrome, Internet, Maps, YouTube, S-Note, Galleri, Meddelanden, Gmail och Navigation.

Telefonappen och kalendern

Vad gäller kontaktboken och nummerplattan finner vi inga spännande funktioner utöver möjligheten att ringa en kontakt genom att föra telefonen till örat samtidigt som en kontaktprofil är öppen, vilket också fungerar om vi gör detsamma i en SMS-konversation.

Samsungs kalender liksom flertalet medföljande Samsung-applikationer har inte mycket gemensamt vad gäller design och formspråk. Det ser rörigt ut och vi hade hellre sett att Samsung höll sig till samma designriktlinjer för samtliga egenutvecklade program.

Kalenderapplikationen som följer med grundversionen av Android finns numera att hämta hem via Google Play. Tänk dock på att inget stöd för S-pen medföljer – exempelvis möjligheten att förhandsgranska händelser genom att sväva med pennspetsen ovanför dem.

Webbläsaren

Note II erbjuder en både snabb och solid webbuppelvelse i den medföljande webbläsaren. Till skillnad från många andra tillverkare har Samsung smugit in ett menyalternativ för att justera panelens ljusintensitet uteslutande för webbläsaren.  Anledningen till detta beror rimligtvis på att AMOLED-tekniken drar som mest ström när den återger vitt – något det finns gott om på webben. Vidare finns en snabbgenväg i samma meny för att växla mellan telefon- och skrivbordvy.

I Chrome för Android upplever vi prestandan som vassare än vad Samsung Galaxy S III (3G) och Tegra 3-bestyckade HTC One X visar upp. Det flyter på fint och vi anar vare sig ryckighet eller något hackande när vi panorerar i höjd- och sidled på relativt tunga webbsidor. Flash för Android är numera nedlagt och stöds stöds inte av Android 4.1+/Jelly Bean.

[bench]phone_web|Samsung Note 2[/bench]

Eftersom Chrome följer med Nexus-enheterna kommer vi från och med denna recension utgå från sagda webbläsare när vi gör prestandajämförelser.

Enligt Qualcomms Vellamo Mobile Benchmark presterar Note II bäst bland de enheter vi hittills testat. Marginalen är dock inte särskilt stor i förhållande till Galaxy S III (3G) respektive Snapdragon S4-utrustade HTC One S.  Vad beträffar Sunspider och Browsermark är utgången densamma.

Mediaspelare och mediakompatibilitet

Samsung skickar med både en videospelare och en musikspelare. Musikspelaren erbjuder utöver basfunktionalitet en equalizer.

Clip	Res	Codec / Profile / Container	Bitrate	Audio	Results Green: Perfect playback. Orange: Playable, some glitches. Red: Failure, video or sound.
#1	640x352	XviD / Simple@L5 / AVI	1 Mbit/s	MP3 2.0	Stock player: Perfect playback. MX Video Player: Perfect playback. Dice Player: Perfect playback.
#2	576x320	XviD / Simple@L5 / AVI	1,4 Mbit/s	MP3 2.0	Stock player: Perfect playback. MX Video Player: Perfect playback. Dice Player: Perfect playback.
#3	720p	h.264 / [email protected] / MKV	3 Mbit/s	AC3 5.1	Stock player: Perfect playback. MX Video Player: Perfect playback. Dice Player: Perfect playback.
#4	720p	h.264 / [email protected] / MKV	9 Mbit/s	AC3 5.1	Stock player: Fail. Video OK, no sound. MX Video Player: Perfect playback. Dice Player: Perfect playback.
#5	1080p	h.264 / [email protected] / MKV	14 Mbit/s	DTS 5.1	Stock player: Fail. Video OK, no sound. MX Video Player: Perfect playback, sound in manual SW mode. Dice Player: Perfect playback.
#6	1080p	h.264 / [email protected] / MKV	19,2 Mbit/s	AC3 5.1	Stock player: Perfect playback. MX Video Player: Perfect playback. Dice Player: Perfect playback.
#7	1080p	h.264 / [email protected] / MKV	22,8 Mbit/s	DTS 5.1	Stock player: Fail. Video OK, no sound. MX Video Player: Perfect playback, sound in manual SW mode. Dice Player: Perfect playback.
#8	1080p	h.264 / [email protected] / MKV	25 Mbit/s	DTS 5.1	Stock player: Fail. Video OK, no sound. MX Video Player: Perfect playback, sound in manual SW mode. Dice Player: Perfect playback.
#9	1080p	h.264 / [email protected] / MKV	30 Mbit/s	AC3 5.1	Stock player: Fail. Cannot play. MX Video Player: Barely playable. Some video stutter. SW mode only. Dice Player: Perfect playback.
#10	1080p	h.264 / [email protected] / MKV	42 Mbit/s	AC3 5.1	Stock player: Fail. Cannot play. MX Video Player: Fail. Heavy video stutter. SW mode only. Dice Player: Perfect playback.

Videostödet är i vanlig Exynos-anda (ARM Mali-400 MP) mycket gott och med rätt videospelare – i dagsläget verkar Dice Player erbjuda bäst kompatibilitet/prestanda – så betar vi med lätthet av alla våra testvideoklipp, inklusive tungdrivna klipp (9,10) med bithastigheter på uppåt 40Mbit/s. Vidare kan vi som vi konstaterar i stycket om mottagning strömma relativt tunga 1080p-klipp via det trådlösa nätverket.

En rolig nyhet som introducerades med Samsung Galaxy S III och som medföljer i Galaxy Note II är möjligheten att placera videospelarens fönster ovanpå både hemskärm och i stort sett alla applikationer undantaget spel. Storleken på fönstret går att justera på samma vis som med bilder i bildgalleriet och vi kan placera rutan var vi vill på skärmen. Trots att vi belastar telefonen hårt flyter videon på utan hack eller grafiska artefakter.

MHL-porten är precis som för systertelefonen Galaxy S III begränsad till 1080p 24/30hz, men verkar trots detta bygga på en i sann Samsung-anda (Allshare, S Beam etc)  propertiär lösning som bygger på den nya MHL 2.0-standarden, som för övrigt skall erbjuda stöd för upp till 1080p/60Hz. Kontakten fungerar således inte med någon av våra äldre MHL-adapterar utan endast med Samsung-adaptern EPL-3FHUBE.

Samsung S-pen, S-voice, S-beam och Smart Stay

Genom att hålla inne knappen på pennan samtidigt som vi för den över skärmen kan vi med hjälp av olika manövrar utföra olika aktiviteter. Exempelvis backa, ta fram menyn eller markera text oavsett i vilken applikation vi befinner oss. Vi kan också starta webbläsaren eller en rad andra program genom tillägget för snabbkommandon, som vi får fram genom att hålla inne knappen samtidigt som vi drar nedifrån och uppåt.

Samsung har utökat känsligheten för pennan vilket innebär att pennspetsen kan registrerar trots att den inte vidrör glaset – en funktion som fått namnet ”Air View”.  Resultatet är bra och följsamt om vi håller oss inom ett avstånd på maximalt ~1-2cm ovanför skärmen. En punkt indikerar hela tiden var telefonen uppfattar att pennspetsen befinner sig.

Till applikationer som begåvats med speciellt stöd för just Air View hör bland annat bildgalleriet, videospelaren och kalendern. Genom att sväva med pekaren ovanför ett album, en film eller en kalenderhändelse kan vi förhandsgranska albuminnehåll, videofilmer och kvickt få information om kalenderhändelser utan att behöva vidröra skärmen. Vidare kan vi förflytta oss i höjd- och sidled på webbsidor och i programfönster genom att peka med pennan vid kanterna av skärmen. Antalet användningsområden utöver dessa är för tillfället förhållandevis få, men Samsung har lanserat en SDK för S-Pen och förhoppningsvis kommer fler applikationer få stöd för Air View framöver. I Samsungs egenutvecklade appbutik hittar vi dock endast två applikationer i S-pen-kategorin vilket får betraktas som svagt.

Håller vi inne knappen och placerar pennspetsen på en fast punkt på skärmglaset under cirka 2 sekunders tid tas en skärmdump. Det här fungerar med andra ord på samma vis som på Galaxy Note, men om vi i stället håller inne knappen och ritar en markering kring ett objekt på skärmen och därefter släpper, då sparas endast den del vi markerat.

Telefonen känner vidare av om pennan sitter i det inbyggda facket eller ej. Detta gör det också möjligt att konfigurera telefonen så att anteckningsprogrammet öppnas så snart pennan tas ut och stängs när pennan stoppas in. Det finns också möjlighet att ställa in så att telefonen påminner användaren om pennan saknas – något som vid ett flertal tillfällen räddat en av redaktionens glömskare medlemmar.

Tryckkänsligheten har på i varje fall pappret ökat i jämförelse med föregångaren och glädjande nog är detta något vi också lägger märke till vid användning. Vad gäller fördröjningen från penndrag till dess att telefonen registrerar det är fördröjningen kännbar och för den utan något tålamod lite irriterande.

S Voice är en funktion för röstkommandon och går att aktivera på ett par olika vis. Antingen genom att dubbelklicka på hemknappen eller genom att aktivera en personlig uppstartsfras. Uppstartsfrasen fungerar från det att låsskärmen blivit aktiverad och det går med andra ord inte att väcka telefonen från vilande läge till aktivt via röstkommando. Väl i applikationen kan vi konstatera att det inte finns något svenskt språkstöd, utan endast engelska, spanska samt franska och koreanska känns igen.

Om vi håller oss till standardfraserna som föreslås i applikationen; exempelvis ”What is the weather today”, ”Turn Wi-Fi off/on”, ”Call Eric” etc. finner vi att det allt som oftast fungerar om vi talar tydligt. Att däremot diktera ett SMS eller söka svar på en fråga i stil med ”Vem skrev Liftarens guide till galaxen” visar vara sig mer av en utmaning. Det är inte ovanligt att vi behöver både tre och fyra försök innan det blir helt rätt. I bilen med andra ljud omkring gäller dessutom att vi talar extra tydligt och klart, men när det väl fungerar är det förstås en praktisk funktion.

Vi är inte helt nöjda med hur uppslag på webben fungerar. Om vi väljer att söka på exempelvis ”Swedroid” hamnar resultatet i en begränsad webbläsarvy. Det finns inget adressfält, inga bakåt- eller framknappar etc. vilket gör navigeringen knepig. Här hade vi hellre sett den ordinarie webbläsarvyn. Sökmotorn som används är naturligtvis googles egna och vi hittar ingen möjlighet att byta standardsökmotor.

Smart Stay eller ”smart-stopp” som funktionen kallas på svenska ser till att skärmen förblir aktiv medan du tittar på den. Samsung åstadkommer detta genom att använda den frontmonterade kameran för att läsa av åskådarens ögon. Det hela fungerar hyggligt i miljöer med bra belysning och under förutsättning att vinkeln till kameran inte är för stor i förhållande till ögonen, men fungerar desto sämre på mindre välbelysta platser. Trots bra belysning händer det dock att skärmen dimmas  eller slocknar fastän vi tittar på den, speciellt om vi använder glasögon, så visst finns det utrymme för förbättring.

S Beam kombinerar Wi-Fi Direct med NFC/Android Beam. Om två S Beam-kompatibla enheter med S Beam-funktionen aktiv kommer i fysisk kontakt med varandra öppnas möjligheten att enkelt föra över/ta emot filer. Eftersom Wi-Fi-direct används för överföringen blir hastigheten betydligt högre än vid användning av endast NFC, som gör sig bäst för att dela främst länkar och kontaktuppgifter, och någon router är inte heller nödvändig eftersom protokollet bygger på peer-to-peer-teknik.

AllShare Cast bygger på en relativt ny standard med namnet Miracast (tidigare kallad WiFi Display) som i sin tur bygger vidare på peer-to-peer-baserade WiFi-direct. I stället för att dela  filer handlar det om att dela skärminnehåll enheter emellan i realtid. Eftersom standarden är så pass ny är antalet Miracast-certifierade enheter få till antalet, men utöver Note och Galaxy S III är ett par modeller av Sasungs senaste generation TV-apparater kompatibla.

Samsung erbjuder en HDMI-dongle som ger stöd för Allshare Cast för enheter som inte är Miracast-certifierade.  Vi är dock osäkra på om denna enhet kommer vara fullt kompatibel med exempelvis Nexus 4, 7 och 10 som sedan Android 4.1 blivit begåvade med Miracast-stöd.  Det finns vidare fler Miracast-kompatibla mottagare att välja på som exempelvis Netgears PTV3000, men spridda uppgifter gör gällande att enheten har vissa kompatibilitetsproblem med specifikt AllShare Cast.

Övrig mjukvara

För de som vill göra säkerhetskopieringar eller synkronisera telefonen med datorn skickar Samsung med applikationen KIES. Programmet har också stöd för installation av telefonuppdateringar för den som är otålig och inte önskar vänta på FOTA-varianten. Vidare innehåller programmet drivrutiner för ADB (Android Debug Bridge).  Programmet är endast kompatibelt med Windows XP+.

KIES kan kommunicera med telefoner som är ansluta till samma lokala nätverk under förutsättning att ”KIES Air” är aktiverat i telefonen. Det finns då möjlighet att göra det mesta som är möjligt med telefonen ansluten via USB samt skicka/ta emot SMS och erhålla notifieringar vid inkommande samtal.

Kameran

Samsung Galaxy Note II har blivit utrustad med en bakre kamera på 8MP (1080p@30FPS) med en bländare på f/2.6 till skillnad från f/2 för exempelvis HTC One X respektive f/2.4 för Xperia S. Vidare har telefonen en frontmonterad kamera med en upplösning på 1.9MP (720p@30fps). Dessa specifikationer är identiska med de i systertelefonen Galaxy S III.

Kameramjukvaran fungerar bra och är rapp samt lätt att använda, men gränssnittet ser i vår mening lite trist ut. Plus i kanten för att vi enkelt kan byta ut genvägarna i listen till vänster mot en uppsjö av olika funktioner som exempelvis vitbalans, ISO, autofokus- och scenläge m.fl. I menyn för scenlägen finner vi utöver de vanliga alternativen stöd för HDR- och panoramafoto. LED-belysningen går att sätta i autoläge, stänga av eller sätta på. Det går också att använda belysningen vid videoinspelning.

Galaxy Note II är som mest kapabel till att ta ca ~5-6 bilder per sekund i serie om 20 bilder åt gången i praktiken, men 3 bilder per sekund enligt specifikationsbladet, medan One X mäktar med upp till 99 stycken i serie och hinner med 4 stycken bilder per sekund.

Förklaringen till den snabba kameradelen ligger i att Samsung liksom HTC i One X och One S installerat ett chip speciellt avsett för att snabba på bildbehandlingen. Resultatet är som sagt en väldigt rapp kamera, vilket också inkluderar autofokusen. Den fokuserar dock inte fullt så snabbt som HTC One X, men vi upplever å andra sidan att autofokusen är mer pålitlig i Galaxy S III.

En annan funktion som vi känner igen från HTC One X är möjligheten att ta stillbilder parallellt med att vi spelar in video. Dessa bilder har dock inte full upplösning utan tas i stället med 6MP.

Stillbilder
Under förutsättning att vi rör oss i ljusrika miljöer blir bilderna hyggliga. Färgåtergivningen är i många fall bättre än vad vi erfar att Galaxy Note och Xperia acro s presterar. Vad gäller sistnämnda verkar Galaxy Note II  hantera motljus något sämre.

Ljuskänsligheten är tyvärr inget vidare, vilket i och för sig var väntat i och med det högre bländarvärdet om f/2.6. I jämförelse med One X och Xperia acro s finner vi att Galaxy Note II producerar sämre bilder i ljusfattigare miljöer.

Detaljrikedom och skärpa är på en hög nivå i ljusrika miljöer. Överlag har vi svårt att avgöra vilken av kamerorna som presterar bäst på den här punkten. I takt som vi minskar mängden ljus är det däremot lättare att utse en vinnare vad detaljrikedomen berör. Autofokusen är slutligen rapp och allt som oftast korrekt även om vi stundvis har lite svårt att få till det vid makrofoto när vi utmanar närgränsen på 5-6 cm.

Vad som är bra bilder handlar förstås till viss del om tycke och smak. Avgör själv genom att granska bilderna nedan. Om ni väljer att öppna bilderna i ett nytt fönster skall de synas i full upplösning. För er som vill se EXIF-data föreslår vi att ni installerar ett webbläsartillägg för det ändamålet.

Galaxy Note II              Galaxy Note                 Galaxy S III                  Xperia Acro S

   

   

   

   

   

   

   

   

   

   

   

   

   

   

   

   

HDR-fotografering 

I takt som mobiltelefonkamerorna blivit rappare har HDR-fotografering blivit populärt. HDR står för ”High Dynamic Range” vilket på svenska kan översättas till dynamiskt omfång. Dynamiskt omfång innebär hur hur stor del av intervallet mellan olika ljusstyrkor som en kamerasensor kan registrera innan resultatet blir antingen helt svart eller helt vitt. Ju större dynamiskt omfång desto mer återspeglar bilden verkligheten – i varje fall som våra egna ögon uppfattar den.

Ett högre dynamiskt omfång går att uppnå genom att ta bilder i serie. En underexponerad, en normalexponerad och en överexponerad. Slår man sedan ihop dessa blir resultat en bild som visar mer av de mörkaste och mer av de ljusaste partierna än vad som synts i en normalexponerad bild.

Främre kameran

Den frontmonterade kameran får sällan någon större uppmärksamhet av telefontillverkarna och resultatet blir i regel därefter – riktigt uselt. I samband med vårt test av Galaxy S III noterade vi en ovanligt stor förbättring i förhållande till föregångaren och detsamma gäller Note II.

Tråkigt nog saknas pekfokus och andra fokuslägen för frontkameran. Även om den fasta fokusen fungerar ganska väl skulle en funktion som pekfokus komma väl till pass. Mjukvaran för frontkameran bjuder för all del på smarta funktioner som bildtagning vid leendeigenkänning samt en rad olika filter/specialeffekter.

Maxupplösningen vid stillbildsfoto är 1.9 megapixlar, eller 1392×1392 pixlar (ett lite underligt kvadratiskt bildförhållande), men standardinställningen är mer normala 1.3 megapixlar (1280×960 pixlar). För den som vill finns även ett VGA-läge där maxupplösningen förstås är 640×480 pixlar.

Vid videoinspelning är maxupplösningen 720p, 1280×720 pixlar, men mjukvaran tillåter också lägre upplösning för den som så önskar; 720×480, 640×480 och 320×240. Gemensamt för alla upplösningar är den maximala bilduppdateringsfrekvensen kretsar kring 30 bilder per sekund.

Fler bilder

  

  

Videoexempel

Under hyggliga ljusförhållanden blir videon godkänd med en detaljnivå som överträffar vad vi erfar att Sony Xperia acro s presterar. I förhållande till Galaxy Note är också ljudinspelningen (stereo) bättre.

Förflyttar vi kameran hastigt i sidled medan vi filmar noterar vi ett visst mått av bildförvrängning vilket är vanligt bland CMOS-utrustade kameror. Effekten är inte särskilt stor och håller vi i stället en maklig hastighet medan vi panorerar blir den i stort sett obefintlig. Eftersom enheten har en mikrofon i fotändan och en i huvudändan kan den spela in ljud i stereo, vilket förstås kommer väl till pass vid videoinspelning.

Funktionen för bildstabilisering hjälper inte särskilt mycket utan i vanlig ordning blir videon lite ryckig som exemplet nedan illustrar. Vi har till dags dato inte testat en Android-telefon som erbjuder bildstabilisering som kan närma sig vad moderna video- och stillbildskameror erbjuder.

Samsung Galaxy Note II 1080p (16.9 Mbps @ 29,818 FPS)

Sony Xperia acro s 1080p (19.8 Mbps @ 29,692 FPS)

Buggar och problem

Buggar av det allvarligare slaget har i stort sett lyst med sin frånvaro under vår testperiod. Bortsett från en spontan omstart har det enda problemet vi haft kretsat kring en periodvis hög batteriförbrukning. Detta är inget som händer ofta, tre gånger under en treveckorsperiod av tungt användande, men då det sker så kan det ställa till med problem om man inte upptäcker det i tid. Batteriloggen i Android raporterar att det är ”Android System” som har förbrukat mest ström då den här buggen slår till, men det hjälper oss dessvärre inte mycket. En omstart av telefonen löser problemet i varje fall temporärt.

 

Batteritid och värmeutveckling

Batteritiden är som sig bör med ett jättebatteri på hela 3 100 mAh mycket bra. Även om skärmen är större än i gamla Note och även om processorn är fyrkärnig oh betydligt kraftfullare så märks det genast att de 600 mAh extra ger resultat. Vi har inte sällan hela 70% batteri kvar efter en hel dag, och då har telefonen ändå använts en hel del. Vi har hittills inte lyckats tömma batteriet på en normal arbetsdag en enda gång, annat än då vi medvetet har ansträngt telefonen till det yttersta för att se vad batteriet går för.

Trots det stora batteriet tar skärmen ut sin rätt om man vrider upp ljusstyrkan maximalt och spenderar långa stunder med skärmen tänd och i ljusa eller vita gränssnitt (exempelvis dom i den officiella Facebook-appen), men det skall ändå mycket ”facebookande” till för att man skall lyckas tömma batteriet innan man hinner hem till laddaren.

[bench]battery|Samsung Galaxy Note 2[/bench]

Galaxy Note II presterar ett mycket bra resultat om 648 minuter när vi testar hur länge den klarar av att spela upp ett videoklipp till dess att batteriet tar slut. I jämförelse till närmaste konkurrent – Optimus 4X – skiljer det 92 minuter. Galaxy Note har slut på kraft efter 508 minuter.

Vid full belastning håller telefonen ut i 223 minuter, vilket kan jämföras med 196 minuter för den tidigare rekordhållaren Galaxy S III. Galaxy Note mäktar med 167 minuter i samma test.

Temperaturen håller sig på en relativt låg och stabil nivå. Maximalt mäter vi upp 41 grader på enhetens baksida i närheten av kameralinsen och batteriet blir enligt den interna sensorn inte mer än 35 grader varmt.

I det här testet använder vi West Mountain Radio Computerized Battery Analyzer för att bilda oss en uppfattning kring batteriets kapacitet.

Enligt mätningen klarar batteriet av att leverera 2 990 mAh före dess att spänningen sjunker till 2.6V och urladdningen stoppas. Det finns därefter en liten del kraft kvar i batteriet, cirka en procent enligt telefonen, när vi stoppar in batteriet i enheten. Det faktiska värdet är med andra ord marginellt högre. Samsung å sin sida anger kapaciteten till 3 100 mAh och eftersom faktorer så som temperatur inverkar på resultatet ser vi ingen anledning att tvivla på Samsungs siffror.

Systeminformation

Samsung Galaxy Note II bygger precis som Galaxy S III på Samsungs egehändigt tillverkade Exynos 4 Quad-plattform som i sin tur har ett och annat gemensamt med fjolårets Exynos 4210-plattform. Bägge använder samma typ av systemprocessor i form av ARM Cortex-A9 liksom grafikprocessor i form av ARM Mali-400 MP.

I Note II har processorhastigheten ökats från 4 x 1.4 GHz i S III till 4 x 1.6 GHz. Det är svårt att säga om den högre klockfrekvensen leder till en rappare upplevelse. Att Note II är rappare än S III är vi på redaktionen rörande överens om, men vi lutar snarare åt att detta kan tillskrivas den dubbla RAM-mängden, 2 GB i Note II mot 1 GB i S III, snarare än processorhastigheten.

Det är värt att tillägga att plattformen också har NEON-stöd för utökad flyttalsprestanda – precis som föregångaren.

I och med Exynos 4 Quad har Samsung bytt till en tillverkningsteknik baserad på 32nm (High-K Metal Gate) mot tidigare 45nm. Grafikprocessorn har även den förbättrats genom en 33% högre klockfrekvens vilket innebär en teoretisk beräkningskraft på 14.4 GFLOPS vid 400 MHz, vilket kan jämföras med de 7.2 GLFOPS som gäller för grafikdelen (300MHz) i Nvidias Tegra 3-plattform.

[Exynos 4 Quad]

Vår testenhet kör Android 4.1.1 och bygger på den vid publiceringen av testet senast tillgängliga mjukvaran, med versionsnummer JRO03C.N7100XXALJ3. Utöver de vanliga sensorerna i form av ljussensor, närhetssensor, gyroskop samt kompass finner vi också en trycksensor/barometer.

[bench]system|Samsung Galaxy Note 2[/bench]

Samsung Galaxy Note II har som vi nämnt tidigare utrustats med hela 2 GB RAM, vilket efter att diverse systemkomponenter som grafikkrets och radiodel har tagit sitt lämnar hela 1.79 GB över till operativsystem och applikationer. Mycket bra. Vårt testexemplar av Note II har fått ett largingsminne på 16 GB, varav strax över 10 GB finns kvar för appinstallationer och övrig lagring efter att androidinstallationen har tagit sitt. En 32- och en 64 GB-version av Note II är också på väg ut på marknaden, och för den som behöver ännu mer lagringsutrymme så finns även en Micro-SD-plats för kort på upp till 64 GB.

I applikationen Input Benchmark mäter vi en uppdateringsfrekvens på 60 Hz, vilket innebär att pekskärmen spårar våra tryck och rörelser 60 gånger per sekund. Detta är lite lägre än vad vi hade förväntat oss, en god bit under de 72 Hz som lillebror Galaxy S III mäkrat med, men pekskärmen är detta till trots väldigt rapp och responsiv. Antalet simultana tryckpunkter mäter vi upp till tio stycken, mer än nog för alla för telefoner existrerande typer av multitouch.

Spel, prestanda och grafer

Samsungs Exynos 4 Quad-plattform erbjuder mycket kraft och en majoritet av spelen i Google Play  fungerar som förväntat utmärkt. I de tyngsta och senaste titlarna på Google Play som exempelvis N.O.V.A 2, Need for Speed Hot Persuit, Shadowgun: Deadzone samt Horn blir spelupplevelsen däremot lidande på grund av ojämn prestanda.
[bench]gpu|Samsung Galaxy Note 2[/bench]
Grafikdelen överraskar oss inte och presterar som i linje med systertelefonen Samsung Galaxy S III. Klicka på frågetecknet nedanför graferna för mer information om de enskilda testmomenten.

[bench]cpu|Samsung Note 2[/bench]
I Benchmark Pi är kampen om förstaplatsen jämn. Note II hamnar trots en något högre klockfrekvens bakom Qualcomms KRAIT-bestyckade MSM8260A-plattform.

I LinpackPro utförs flyttalsberäkningar som körs genom Dalvik VM medan RgbenchMM använder Googles NDK för maskinnära exekvering. I det förstnämnda testet dominerar Qualcomms KRAIT-baserade plattform medan vi i det andra testat kan konstatera motsatsen – Exynos 4 Quad och Galaxy Note II intar en bekväm förstaposition.

I CF-Bench, Velamo Metal och Geekbench mäts både minnesbandbredd och systemprocessorns prestanda upp.  Galaxy Note 2 presterar i samtliga moment bäst bland de enheter vi hittills testat.

Name	Sequential read (MB/s)	Sequential write (MB/s)	Random read (MB/s)	Random write (MB/s)	IOPS/s read (4K)	IOPS/s write (4K)
Samsung Galaxy Note II (4.1)	49.86	9.6	13.65	0.54	3495	166
Samsung Galaxy S III (4.0)	40.84	8.93	9.47	0.7	2424	180
Sony Xperia P (2.3)	29.26	10.98	8.35	0.61	2139	158
HTC One S (4.0)	47.76	12.79	9.77	0.57	2504	147
HTC One X (4.0:)	28.05	12.14	8.02	0.59	2055	153
Sony Xperia S (2.3)	35.74	6.63	7.03	0.18	1800	48
Samsung Galaxy Note (4.0)	33.96	7.19	8.53	0.25	2185	66
Samsung Galaxy S II (4.0)	45.6	5.17	4.54	0.24	1164	64
HTC Sensation XL (4.0)	38.73	9.21	9.13	0.27	2337	70.39
Samsung Galaxy Nexus	26.71	5.08	5.28	0.21	1351	54
ASUS Padfone (4.0)	23.21	5.52	6.17	0.2	1581	52

Med Androbench 3.0 mäter vi hastigheten på det inbyggda flashminnet. Ett högre resultat är bättre, såväl för read/läs och write/skriv liksom antalet IOPS.  Note II presterar i detta testmoment ett imponerande resultat som placerar enheten i samma liga som de allra bästa.

Ipraktiken noterar vi också att vi inte erfar några störande låsningar när vi exempelvis uppdaterar/installerar större applikationer från Google Play Store, vilket är vanligt i fall där NAND-prestandan inte räcker till.

Slutsats

När Samsung lanserade företrädaren Galaxy Note för snart ett år sedan var det få som trodde på konceptet – kanske inte ens Samsung själva. Snabbt stod det dock klart att det finns en marknad för telefoner vars skärmar tänjer på gränserna för vad som är praktiskt användbart. 10 miljoner exemplar av Note såldes på nio månader och den här succén gör förstås att förväntningarna på Note II är skyhöga. Det har börjat och Samsung uppger att de under första månaden sålt tre miljoner exemplar.

Mjukvaran är baserad på Android 4.1 Jelly Bean och ovanpå detta har Samsung förstås lagt sitt eget gränssnitt TouchWiz. Samsung kallar den senaste versionen av TouchWiz för ”Nature UX” och är alltså till stor del detsamma som vi såg i det mindre syskonet Galaxy S III, med vissa modifikationer för att bättre passa den större skärmen, samt pekpennan.

Pekpennan/S-Pen är en rejäl uppgradering från den som följde med Galaxy Note. Vi gillar att den är större och formad för att vara mer grepp- och användarvänlig. AirView är likaså en trevlig nyhet liksom antalet nya funktioner dels på hemskärmen och dels i specifika applikationer som exempelvis videospelaren och galleriet. Utbudet av tredjepartsapplikationer med utökat stöd för S-pen är däremot dåligt.

Tack vare Android 4.1 som efter Googles ”Project Butter” är betydligt mer följsamt och ”smooth” än tidigare androidversioner flyter gränssnittet i regel på bättre än i någon androidtelefon före Note II. Detta inkluderar Galaxy Nexus och Galaxy S III som på grund av klenare hårdvarubestyckning får se sig slagna.

Tack vare 2 GB RAM och en fyrkärnig processor på 1.6 GHz luffar Note II på förnämligt väl. Där vi ibland kan känna av den begränsade RAM-mängden i Galaxy Nexus och Galaxy S III är detta inget problem med Note II.

Med ovanstående sagt är det ändå en del saker som förstör helhetsintrycket. Bland annat upplever vi ofta att det tar alldeles för lång tid att tända skärmen, särskilt efter att den har varit släckt länge, samt att det då och då kan gå både långsamt och smålaggigt att med hjälp av hemknappen återvända till hemskärmen. Detta är inte saker som man skall behöva störa sig på i slutet av 2012, med en så här kraftfull hårdvara.

Material och kvalité skiljer sig inte nämnvärt från lillebror Galaxy S III – vilket innebär att det är fin finish och hygglig byggkvalité, men ett material som hur man än vrider och vänder på det inte känns lyxigt. Högblank plast, som på bakstycket har visat sig vara sprickvänlig, kan inte matcha kvalitetskänslan i vissa konkurrerande telefoner. Designen i sig är dock väl genomtänkt och telefonen ligger bra i handen, sin storlek till trots.

Batteritiden är som alla förstår med ett batteri på hela 3 100 mAh mycket god. Den stora skärmen är naturligtvis mer strömhungrig än mindre skärmar, men detta vägs mer än väl upp av det rejäla batteriet. En brasklapp läggs dock in för en mjukvarubugg som vid tre tillfällen under testperioden har drabbat Note II, där batteriet plötsligt börjat laddas ur betydligt snabbare än vad som får anses vara normalt, eller OK.

Note II producerar en bild som på alla sätt och vis slår föregångaren Note, och lillebror Galaxy S III. Nästan helt borta är dessutom den i Note påtagliga ”bandingen” där färggradienter framstår som tämligen fula, något som kanske främst visar sig – och retar folk – i filmer med mycket mörka partier. Skärmens enda egentliga svaghet är dess måttliga maximala ljusstyrka, vilket främst visar sig i fullt dagsljus, då skärmen kan bli svårläst jämfört med de allra bästa konkurrenterna med ljusstarka LCD-skärmar.

Positioneringssystemet, både GPS och GLONASS, är mycket kompetent och låser snabbt och med hög precision. De som kanske minns Samsungs problem från 2010 och delvis 2011 med bristande GPS:er behöver inte längre oroa sig. Tack vare det kraftfulla batteriet kunde vi åka en resa på närmare 50 mil med GPS/GLONASS och Google Navigation aktivt konstant, med satellitbildslagret aktivt, datatrafik igång och skärmen tänd, på en enda batteriladdning. Mycket bra.

Kameran på 8 megapixlar är gissningsvis exakt densamma som i lillebror Galaxy S III och har därmed precis som syskonet utrustats med ett dedikerat kamerachip. Detta innebär att kameran är snabb och har en betydligt bättre prestanda än de allra flesta äldre telefonkamerorna. Det dedikerade kamerachippet möjliggör dessutom användbara funktioner som ”burst shot” (ett stort antal bilder kan tagas på blott några sekunder genom att ”kameraknappen” hålls intryckt) och HDR-fotografering. Vi finner att bild- och videokvalitén som förväntat matchar Galaxy S III väl – vilket innebär att detta är en av androidvärldens bästa kameror.

Som summering så kan vi konstatera att Note II är den just nu bästa androidtelefonen på marknaden – så länge telefonens mått inte är en dealbreaker, vilket vi inser att den är för många. Tack vare mer RAM och ett aningen bättre flyt än i lillebror S III får det mindre syskonet se sig slaget – inte med någon stor marginal, men ändå utan tvekan. Då vi jämför med företrädaren Note är det en utklassningsseger – Note var och är fortfarande en bra telefon, men med Note II har Samsung utan tvekan tagit ett stort kliv framåt.

Note II är inte utan sina småfel och brister. Bland annat har vi sett en sällsynt men irriterande mjukarubugg där batteriet kan tömmas oroväckande snabbt, och dels kan en viss seghet – i regel i samband med hemskärm och låsskärm – trots en närmast överdimensionerad hårdvara göra sig påmind. Android 4.1 är ett stort steg framåt i kampen mot ”laggiga” gränssnitt, men Google har mer jobb framför sig för att leverera ett flyt som kan matcha de främsta konkurrenterna. Vi hoppas och tror att ”Project Butter” inte är ett avslutat kapitel för Google.

I slutänden handlar valet om telefon om så mycket mer än vad som framkommer i recensioner som denna. De personliga preferenserna, tycke och smak, är i regel det som till sist avgör vilken telefon ni går hem med från återförsäljaren. Vi på Swedroid kan bara, utan någon som helst tvekan, konstatera att Samsung Galaxy Note II är bra nog för att förtjäna en Swedroid-rekommendation.

Andra telefoner att överväga: