Kort efter att Android kring 2010 började få fotfäste hos konsumenterna såg vi en rask tillströmning av tillverkare som ville vara med på det då trendiga Androidtåget. Såväl stora som små tillverkare av konsumentelektronik ville kliva in och alla hade de sina egna idéer och stora förhoppningar om att göra succé.

I början var det inte mycket som utöver logotyper och design som skilde tillverkarna åt, då de alla hade mycket snarlika specifikationer under skalet och därtill var mjukvaran i regel med få och små undantag ren Android med några få mindre modifikationer och kanske en halv handfull tillverkarspecifika appar.

Det som kanske främst skilde telefonerna åt var hur väl tillverkarna hade lyckats optimera mjukvaran och knyta samman den med mjukvaran, och just här såg vi på den tiden inte sällan avgrundsdjupa skillnader tillverkarnas modeller emellan. En för tiden väloptimerad telefon kunde utklassa en konkurrerande modell med samma eller snarlik hårdvara där optimeringen hade stora brister.

Genom åren såg vi allt fler tillverkare göra intåg på Androidmarknaden och med dem kom även större modifikationer av mjukvaran och mer unika hårdvarukonfigurationer då alla ville stå ut från mängden. Därtill började vad som närmast kan beskrivas som gimmicktelefoner dyka upp, med ytterst unika funktioner och finesser.

Som exempel på gimmicktelefoner kan Samsungs Beam med en inbyggd storbildsprojektor nämnas, samt LG:s Wing med en roterande skärm, LG:s Optimus 3D med en 3D-kamera och 3D-skärm samt LG:s modulära G5. Skall man vara helt rättvis så var LG:s modulera G5 egentligen mycket mer än bara en gimmick, utan snarare ett ambitiöst (men dessvärre dödsdömt) försök att bryta den rådande stela mallen där telefonerna rent fysiskt till skillnad från exempelvis en PC inte kan anpassas efter användarnas individuella behov.

Tycka vad man tycka vill om Androidmarknaden på den tiden, men den var utan tvivel full av liv, krydda och smågalna idéer. Det är samtidigt svårt att förneka att det var alldeles för många halvhjärtade satsningar på gimmickar och för många telefonmodeller vars utveckling aldrig gavs mer än en axelryckning från tillverkaren, där fokus istället tycks ha legat på att dränka marknaden med så många modeller som möjligt och marknadsföra dem stenhårt snarare än på att istället skapa de bästa telefonerna som budgeten medgav.

Oavsett vilket så har vi efter ovan nämnda ”guldålder” sett den ena tillverkaren efter den andra antingen läggas ned, lämna marknaden, läggas på is eller blivit så liten och marginaliserad att den i princip inte längre är relevant för konsumenterna. Vi kan inte låta bli att känna att det är väldigt tråkigt att så få tillverkare återstår, samt att glädjen i mångt och mycket tycks ha ersatts av sterila och kallt beräknade produkter.

Telefoner av modernt sterilt snitt är förstås av naturliga skäl ljusår bättre än vad topptelefonerna var under guldåldern, men har de samma livsglädje och krydda som förr? Känner ni fortfarande samma glädje när ni packar upp en ny telefon idag som ni gjorde för tio år sedan?

Om just du hade ett magiskt trollspö och du med detta trollspö kunde blåsa nytt liv i en valfri tillverkare av Androidtelefoner, vilken skulle du då välja, och varför? Dela gärna med dig i kommentarerna nedan.