Vi älskar förstås Android, vi som driver Swedroid och sannolikt även ni som läser detta. Vi älskar öppenheten, vi älskar valfriheten, vi älskar utvecklingstakten. Android står för något unikt inom mobilvärlden och erbjuder, utan att tvinga användaren till att bryta mot garantivillkoren, funktioner som vare sig Apple och dess iPhone OS, Microsofts Windows Mobile eller Nokias Symbian kan matcha.

Android ger oss möjligheten att skräddarsy våra telefoner med funktionella och snygga widgets och läckra ikoner som vi med stor frihet, genom en simpel dra-och-släpp, kan placera ut på våra hemskärmar. Vi erbjuds en bunt olika hemskärmsalternativ med mängder av olika funktioner och bokstavligen tusentals olika teman att välja mellan. Android påminner på så vis mycket om operativsystem som vi är vana vid i traditionella datorer.

Som alla medaljer så har emellertid även androidmedaljen en baksida. Bara för att vi älskar plattformen får vi inte blunda för dessa brister, eller ens försöka försvara dem. Ingen vinner på en uppsjö av fanboys som med brinnande övertygelse likt en fanatisk fotbollssupporter försvarar en produkt och dess brister bara för att de inte är beredda att vare sig inför sig själv eller andra erkänna att just deras val, deras produkt, deras älskling, inte är perfekt.

För att agera motpol till fanboys som varken vill eller kan se fel i sin favorit ställer vi oss frågan: Vilka är Androids största brister och svagheter?

Inga betalapps

• Betalapps. Det har nu gått ett drygt år sedan Android officiellt kom till Sverige, i form av HTC Magic, och med facit i hand så var man kanske lite naiv som då trodde att betalapps skulle följa kort därpå. Månaderna gick och det viskades bland annat från HTC-håll om en lansering av betalapps redan i oktober 2009, men det datumet kom och gick och vi kan fortfarande inte köpa applikationer på Android Market.
   
  Med vad som närmast liknar ett arrogant ointresse tiger Google som muren, och försöker man istället få ett svar via tillverkare, operatörer eller återförsäljare så hänvisas man genast tillbaka till Google i ett slags Moment 22. Frågan vi alla ställer oss är vari problemet ligger? Vad är det som tar tid? Är det momsproblem? Byråkrati? Lathet? Ointresse? Lite transparens är inte för mycket begärt.

 




Kass sökfunktion - Zim är inte belåten.

• Sök- och filterfunktioner. Vi ser stora brister vad gäller möjligheten att söka, filtrera och browsa applikationer, något som är aningen ironiskt med tanke på att vi talar om ett företag som har byggt hela sin verksamhet kring en briljant söktjänst. Inte får vi heller någon hjälp om vi besöker den officiella Market-sajten via webbläsaren på en PC.
   
  Om man på Market exempelvis söker efter ”Open Home” för att man vill installera hemskärmsalternativet Open Home så kan man få vada genom bokstavligen hundratals teman till Open Home innan man hittar själva installationspaketet. Vana användare lär sig att lägga till vissa nyckelord i sökningarna, vilket kan begränsa sökträffarna avsevärt, men det kräver en erfarenhet och ett kunnande som man inte kan kräva av noviser – vilka trots allt utgör merparten av alla användare.

 




Ni kan lita på Zim...

• Öppenheten. Detta är ett tveeggat svärd. Vi älskar öppenheten och att det inte är en drakonisk urvalsprocess där applikationer till synes helt godtyckligt nekas tillträde. Vi älskar att en applikation dyker upp på Market nästan samma sekund som utvecklaren trycker på ”Publicera”. Vi älskar detta, men vi inser samtidigt att detta kan – och förr eller senare kommer – leda till mindre önskvärda svallvågor i form av skadlig kod.
   
  Förhoppningen är att om/då detta sker så kommer communityn snabbt rapportera appen i fråga varpå den omedelbart tas bort av Google. Men, en smart utvecklare kan skriva en applikation som genom att utge sig för att vara reko kan ligga i dvala och bara vänta på att tusentals användare har installerat appen innan den skrider till verket och kanske hijackar telefonboken, SMS eller annan media på telefonen. Med öppenhet och frihet kommer som alltid även risker och frågan är vilka risker man är villig att ta i frihetens namn. Vi vet var vi står i den här frågan, vet ni var ni står?

 




Smaken är delad... eller?

• Standardgränssnittet i Android har sedan dag ett lämnat en hel del att önska, men från och med version 2.1 så har det blivit bättre – även om det sker i maklig takt. Ett område där det emellertid inte verkar göras några framsteg är det grafiska ramverket för tredjepartsapplikationer till Android. Alla som har pendlat lite fram och tillbaka mellan iPhone och Android vet vilken skillnad det är på applikationerna. Funktionaliteten är ofta likvärdig, ibland även bättre för Android på grund av öppenheten, men rent estetiskt är det nästan så att man skäms för att demonstrera sin androidtelefon för vänner och bekanta, och så borde det förstås inte vara.
   
  Vi är övertygade om att detta inte beror på att utvecklare av iPhone-appar är mer estetiskt lagda än Android-diton, utan snarare på att det grafiska ramverket för iPhone OS är betydligt bättre. Det finns för all del snygga appar till Android också, som Spotify och doubleTwist, men dessa är oftast inte baserade på Androids standardramverk, vilket innebär att utvecklaren måste skapa ett eget gränssnitt från grunden. Detta merjobb innebär att det helt enkelt sällan blir av, varför apparna förblir allt annat än estetiskt tilltalande.

 




Flyter som smör.

• Hårdvaruaccelererat gränssnitt. Vi vill alla ha det där extrema flytet i gränssnittet, det där flytet som gör att allt känns så mjukt och snabbt, som att glida runt på en klick smör i en varm stekpanna. Android kan inte erbjuda detta ännu. Man kan delvis påverka/åtgärda detta med tredjepartslaunchers (hemskärmsalternativ) och andra webbläsare och så vidare, men utan hårdvaruacceleration och stöd av grafikprocessorn blir det aldrig riktigt så mjukt och följsamt som man önskar.
   
  Det finns förstås fler faktorer som inverkar på hur mjukt gränssnittet upplevs, men utan möjlighet att få hjälp av grafikprocessorn så får vi förmodligen aldrig de 60 FPS (bilduppdateringar per sekund) som utgör en viktig beståndsdel i ett klanderfritt gränssnitt.

 




Ge din telefon ett unikt tema? Nepp. Inte med Android.

• Systemteman. Man har som användare inga som helst möjligheter att byta systemtema utan att roota telefonen. Man kan för all del använda ett hemskärmsalternativ och använda tillhörande teman, men vad man på det sättet kan påverka rent grafiskt är ytterst begränsat. Hur ändrar man exempelvis färgen på statusbaren? Hur ändrar man utseendet på nummerplattan, kontaktlistan, menyelement, popups och så vidare? Det går kort sagt inte.

 




Lyckligtvis är Angry Birds på väg till Android.

• Spel. Det finns inte så många och de flesta är dessvärre riktigt dåliga. Detta är dock en punkt där det sannolikt kommer bli bättre framöver, med dels kraftfullare hårdvara men även på grund av att utvecklare sedan en tid tillbaka har fått bättre möjligheter att skapa sina spel, i form av såväl en NDK och stöd för OpenGL ES 2.0.

 




Hur svårt skall det behöva vara?

• Skärmdumpar. För somliga är det en icke-fråga, men många av oss behöver möjligheten att kunna knäppa en bild på aktuellt skärminnehåll och snabbt kunna ladda upp den och publicera på en blogg, i ett forum eller skicka till en vän: ”Titta vilken snygg väderapp jag hittade!”. Vissa hemskärmsalternativ erbjuder förvisso möjligheten att ta skärmdumpar, men dessa är då begränsade till just hemskärmarna – man kan inte knäppa en skärmdump i ett spel, i menyerna eller i andra appar.
   
  Idag krävs det en nästan larvigt omständig procedur för att kunna dela med sig av en skärmdump, en procedur som dessutom kräver att man via USB kopplar telefonen till en dator vilket gör att man allt som oftast inte bemödar sig. Många påpekar att detta är en potentiell säkerhetsbrist – och visst kan det vara det om det inte implementeras på rätt sätt – men detsamma kan sägas om tusentals andra appar. Detta knyter an till öppenheten och friheten och de potentiella riskerna som vi har talat om längre upp i artikeln.

 




Dålig informationsspridning skapar förvirring.

• Bristande framförhållning och informationsspridning. Google har exempelvis en intern roadmap, men enligt Andy Rubin så sträcker sig denna aldrig längre än en Android-version framöver. Det är alldeles som att utvecklarna arbetar i olika celler helt fristående från varandra där urvalet av nya funktioner styrs av hur långt respektive cell kommt i sitt arbete. Denna roadmap är ej heller tillgänglig för utvecklare eller användare, utan verkar främst avsedd för de själva och samarbetspartners som tillverkar Android-enheter.
   
  Denna oförmåga att dela med sig av informationen till slutkunder är lite symptomatisk för Google och leder till att man som användare vet vare sig ut eller in. Betalapps på Android Market är ett typexempel på detta: Google vet självfallet vad det är som dröjer, men de väljer att inte dela med sig av detta.

 




Fragmenteringen är ett problem - men hur stort är det?

• Fragmentering. Fragmenteringen kan delas upp i två delar: Versionsfragmenteringen som beror på att Android har utvecklats mycket snabbare än vad tillverkarna har kunnat matcha och dels fragmenteringen som beror på att tillverkare och operatörer har lagt in sina egna gränssnitt, applikationer och modifikationer, vilket hindrar dem från att snabbt kunna/vilja uppdatera. Rent praktiskt resulterar detta i att användare med lite äldre versioner av Android inte kan finna och installera vissa applikationer på Android Market.
   
  Vi menar att även om problemet existerar så är debatten kraftigt överdriven, ivrigt påhejad av ”motståndare” till Android som mer än gärna sprider FUD (”Fear, Uncertainty and Doubt” – vilket i praktiken handlar om att skapa oro kring en produkt för att lägga hinder i vägen för dess framgång). Problemet existerar dock, som sagt, och Google ämnar därför vidtaga en del åtgärder för att stävja fragmenteringen:
   
  Dels har de påbörjat en process vari fler och fler Google-appar kommer läggas ut på Market, så att dessa kan uppdateras var för sig i takt med att nya programversioner släpps, istället för att bara bundlas i nya androidversioner. Ett tidigt exempel på detta är Google Maps.
   
  Ett annat steg i den här processen, ett steg som skrämmer oss lite, är att Google framöver kan komma att släppa endast en uppdatering per år. Om de avser påbörja detta efter Gingerbread-uppdateringen som väntas släppas mot slutet av året eller om det ligger ännu längre framåt i tiden vet vi ej.
   
  Ett tredje steg, som påbörjades i och med Android 2.1, är att applikationer från 2.1 och framåt skall vara bakåtkompatibla, vilket innebär att folk som fortfarande kör Android 2.1 om ett år eller två i teorin skall kunna köra applikationer skrivna för betydligt nyare androidversioner. Detta är inte fallet idag, då vi nästan dagligen ser exempel på stackare med Android 1.5 som inte hittar nya applikationer som vi tipsar om på sajten.

Nu vill vi höra vad ni har att säga om detta – har vi missat någon större brist vad gäller Android? Vad skulle ni vilja ändra på i Android, vad vill ni lägga till? Vad bör Google prioritera inför nästa uppdatering?

Dela med er i kommentarerna.