Recension:Test av Huawei Sonic

Postat:
09:24 - 2011-10-17
Skribent:
| Swedroid-redaktionen
Kommentarer:
25
Tillverkare: Huawei Modell: U8650 Sonic Operativsystem: Android 2.3/Gingerbread med Huawei Launcher 2.1.0 Tillgänglighet: Comviq, Sege Import Pris: Från 836 kronor inklusive moms (2011-10-12) Hemsida/specifikationer: GSMArena Övrigt: Comviq-låst och brandad med diverse Comviq-appar och -loggor

Introduktion
Den kinesiska tillverkaren Huawei har genom åren i regel marknadsfört sina produkter som ett mindre kostsamt alternativ till de lite större och mer välkända konkurrenterna. Ofta levererar de mer eller mindre likvärdig hårdvara till priser som är betydligt lägre – men samtidigt har kvalitén inte alltid varit på samma nivå som de dyrare alternativen.

När Huawei med modellen U8220/8230 gav sig in i androidvärlden för ett par år sedan så gjorde de det, som förväntat, genom att erbjuda en telefon som på pappret väl matchade storsäljaren HTC Hero och den relativt populära Magic, men som kostade en eller ett par tusenlappar mindre.

Då U8650 Sonic nu lanseras, exklusivt hos Comviq fram till den sista oktober, så gör de det med en telefon som är närmast identisk med den två år gamla U8220. En aningen snabbare processor, 1 kameramegapixel mer och en nyare androidversion är egentligen allt som utöver skal och design skiljer… så nu undrar ni förstås vad i hela fridens namn poängen med Sonic är.

Enhetens hela och egentligen enda poäng kan sammanfattas i ett ord: priset.

För under 900 kronor får man i skrivande stund en Sonic, Comviq-låst och Comviq-brandad, och till det facila priset ingår dessutom ett helt års mobilsurf i 6 Mbit/s. Vi anar att Huawei och Comviq har sneglat på succén som ZTE gjorde med Blade, och har sedan försökt överträffa det.

Sonic och Blade delar bland annat hårdvaruplattform, Qualcomms enkelkärniga MSM7227 i 600 MHz och med Adreno 200-grafik, samt har en kamera med samma antal megapixlar – utan blixt – och samma skärmstorlek i tum. Där Blade erbjuder WVGA-upplösning (480×800 pixlar) så har dock Sonic endast HVGA-upplösning (320×480 pixlar) och där Blade har 512MB RAM så har Sonic blott 256.

Sonic bjuder å sin sida på Android 2.3/Gingerbread, att jämföra med Android 2.2/FroYo för Blade – via officiella kanaler, det vill säga. För den som är villig att ta saken i egna händer så finns Gingerbread även att tillgå för Blade.

På pappret verkar det alltså som att även om Sonic är det aningen billigare alternativet, och som dessutom genom Comviq lockar med ett helt års fritt mobilsurf, så är Blade trots att den har ett helt år mer på nacken det vassare alternativet. I den här recensionen kommer vi som alltid göra vårt yttersta för att svara på om telefonen i fråga är värd priset eller om ni gör klokt i att spendera era pengar på annat håll.

SpecifikationerHuawei U8650 Sonic
Mått (H x B x D)116.3 x 60.5 x 11.9 mm
Vikt120 gram
Skärm och upplösning3.5", 320x480 pixlar (HVGA), 165 PPI
PaneltypLED-bakgrundsbelyst LCD/TFT, 256 000 färgnyanser
DigitizerKapacitiv digitizer @ 68Hz med stöd för 2 samtidiga punkter - dock endast pinch-funktion, ej rotation
System-on-a-chipQualcomm MSM7227
CPUARMv6/ARM11 @ 600 MHz
GPUAdreno 200
RAM256MB (176MB tillgängligt för OS)
Inbyggt minne (NAND)160MB (~95MB ledigt för appinstallationer)
Batteri / batteritid1 400 mAh (Löstagbart), 400h stand by (3G), 8h20m taltid (3G)
Bakre kamera3.15 MP (2048x1536 pixlar), videoinsp. upp till VGA (640x480 pixlar) @ 30FPS
Främre kamera-
AnslutningarmicroUSB, 3,5mm stereoutgång, microSD(HC)-kortplats (max 32GB)
KnapparFront: Hem, Meny, Tillbaka, Sök (kapacitiva). Vänstersida: volymknapp (+/-), Ovansida: strömknapp
Nätverk/kommunikationHSDPA, 7,2 Mbit/s ; HSUPA, 5.76 Mbit/s, Wi-Fi 802.11 b/g/n, Wi-Fi hotspot, Bluetooth A2DP 2.1+EDR, GPS, FM-radio
SensorerAccelerometer, kompass, närhetssensor, ljussensor
OS / GränssittAndroid 2.3.3(Gingerbread)
Codec-/containerstödMPEG2, MPEG4, h264, MOV, WMV, 3GP/3GPP, MP3, M4A, WAV (PCM), AAC+, OGG, WMA
Butikspremiär2011-08-x
ÖvrigtEndast tillgänglig via Comviq (till och med sista oktober)

I kartongen



I den aningen överdimensionerade vita boxen av tunn mjuk papp finner vi i vanlig ordning telefonen överst, i ett eget fack, inslagen i skyddsplast. Under det övre facket finner vi som väntat övrigt innehåll i en salig röra. Vår kartong innehåller följande:

* Huawei U8650 Sonic (svart)
* Batteri 1400 mAh
* Laddadapter med USB-utgång (5V, 1A)
* USB -> microUSB-kabel (ca 1 meter)
* MicroSD 1GB (SanDisk, prestandaklass okänd)
* Stereoheadset, trådburet, med svarsknapp (ej mediakontroller)

Som synes saknas dokumentation i vår kartong, men vi förmodar att exemplaren som går ut till kunderna har någon form av garantiinformation och guider. Vi vet vidare inte om kartongerna som går ut till kunderna har exakt samma innehåll som vårt testexemplar. Är kartongens innehåll viktigt för er så rekommenderar vi att ni kontaktar återförsäljaren innan ett eventuellt köp.

Utseende, byggkvalité och konstruktion



Utseendemässigt finner vi inte så mycket att klaga på. Smak är som alltid högst personligt, men Sonic är med sina rena linjer diskret tilltalande och när vi har visat upp telefonen för vår omgivning så har omdömet i regel varit gott. Det som främst påtalas är dock att telefonen ligger fantastiskt bra i handen tack vare det mjukt rundade bakstycket i gummibehandlad plast. Vikten ligger på 120 gram och måtten är 116.3 x 60.5 x 11.9 mm.

Materialvalet är genomgående en blandning av hårdplast, gummibehandlad plast och silverfärgad plast men kvalitén är helt ok och passformen mellan chassit/ramen och det heltäckande bakstycket är god. Inga större glipor står att finna och mycket lite missljud uppstår då vi klämmer och bänder på telefonen. Minus för en mycket trög och sträv skärmyta – här saknas uppenbarligen alla former av fettavstötande teflonbehandlingar. Om skärmen är av plast eller glas vet vi ej, men det lutar åt det förstnämnda.

Knappsats, styrdon, anslutningar och sensorer


På telefonens front, nedanför skärmen, finner vi som vanligt de fram till nu traditionella ”androidknapparna”; Hem, Meny, Tillbaka och Sök. Dessa knappar är av kapacitiv typ (”touchknappar”) och svarar tyvärr inte speciellt bra på våra tryck. De fungerar för all del, men man gör klokt i att alltid vara lite övertydlig då man brukar dessa knappar. Ägare av Nexus One (främst tidiga versioner) känner sannolikt igen sig här. Ovan skärmen finner vi förstås högtalaren för telefonsamtal samt ljussensor och närhetssensor.

På telefonens vänstersida finner vi endast volymknappen (+/-) och högersidan är helt slät och fri från såväl knappar som anslutningsportar. I fotänden finner vi microUSB-porten för såväl laddning och anslutning mot en dator. På huvudänden sitter strömknappen (vilken i vanlig ordning även fungerar som låsknapp för skärmen) och 3.5mm-uttaget för hörlurar.

Bakom det heltäckande bakstycket finner vi SIM-kortsplatsen, vilken endast kan nås efter att batteriet har avlägsnats, samt microSD-sloten för minnesexpansion (max 32GB) vilken kan nås utan att batteriet avlägsnas. På baksidan finner vi även, i nederkant, den externa högtalaren.

Mottagning, datahastigheter och ljudkvalité

Mottagningen i Sonic är dessvärre ingen höjdare, vare sig vad gäller mobilnätet eller Wi-Fi. Vi upplever regelbundet att Sonic har en stapel mindre än sina dyrare konkurrenter. Nu säger staplarna i sig inte så mycket, men då vi testar att hitta de yttre gränserna för mottagning så tappar Sonic signalen klart tidigare än exempelvis LG Optimus One. Vi noterar vidare att Sonic är känslig för det så kallade ”dödsgreppet” där man med en eller båda händerna gör sitt bästa för att täcka hela telefonen.

Vi mäter via mobilnätet upp hastigheter på runt 3 Mbit/s vid nedladdning och 0.4 Mbit/s vid uppladdning, att jämföra med telefonens teoretiska tak på 7.2 Mbit/s ned och 2 Mbit/s upp. Detta är inte riktigt så höga hastigheter som vi normalt sett mäter upp, men det verkar bero mer på Tele2-/Comviq-nätet på aktuell plats snarare än på att telefonen inte klarar av högre hastigheter.

Via Wi-Fi och vårt lokala FTP-nätverk mäter vi upp riktigt respektabla 24 Mbit/s vid både upp- som nedladdning. Klart godkänt för en såpass billig telefon och snabbt nog för att vi inte skall känna behovet av att sträcka oss efter USB-kabeln varenda gång vi vill föra över lite musik eller mindre videoklipp.

Ljudkvalitén vid telefonsamtal är ganska bra, men i vår ände lite burkigt, och maxvolymen är imponerande. Motparten har inga större problem att höra oss, men det påtalas att ett svagt men konstant bakgrundssus.

Via 3.5mm-uttaget och de medföljande hörlurarna så bjuds vi på ett ganska dåligt ljud. Ljudet är tunt och det distar och skorrar ofta då volymen ökas över 70% eller så. Då vi kopplar in våra AKG K420-hörlurar så blir det genast bättre, men det står snabbt klart att ljudkretsen i Sonic inte hör till de bättre – men så kan man inte förvänta sig underverk i en såpass billig telefon. Den som lyssnar mycket på musik och ställer relativt höga krav på ljudkvalité rekommenderas att provlyssna innan köp.


Den externa högtalaren på baksidan levererar en imponerande maxvolym, såpass hög att hela telefonen vibrarar och kittlar våra fingertoppar. Ljudet i sig är lite ihåligt, men maxvolymen är som sagt mycket god och man löper med Sonic ingen större risk att missa ett telefonsamtal för att man inte hör telefonen ringa.

GPS och positionering

View Huawei Sonic in a larger map. Huawei Sonic, blå linje. LG Optimus Black, röd linje.
 
I vårt GPS-test så brukar vi i regel ta med oss telefonen och en referensenhet ut på en kort promenad i stads- och parkmiljö, och med Sonic är det precis vad vi har gjort. Då vår tur går genom både parker med täta trädkronor och längs med hus och byggnader så är sikten mot himlen i regel skymd; kort sagt mycket tuffa förhållanden för en GPS.

Referenstelefonen är LG Optimus Black som vi recenserade för bara någon vecka sedan – en kanske inte helt rättvis jämförelse då Black är betydligt dyrare, men dessvärre var Black den enda sånär billiga enheten vi för tillfället kunde lägga vantarna på. Vi spelar som alltid in vår rutt med hjälp av Googles app ”My Tracks”.

Vi ser i kartan här ovan att Huawei Sonic, blå linje, presterar riktigt hyggligt och matchar den tre gånger dyrare Optimus Black mycket väl. Optimus Black presterar en rutt med aningen bättre kursstabilitet (färre plötsliga avvikelser vid färd i rak linje) men Sonic kontrar med att vara aningen bättre vid kursändringar, där Black ibland har problem och behöver 5-10 meter på sig innan den inser att kursen har ändrats. Allt som allt så är GPS:en i Sonic klart godkänd, inte minst om man väger in den minimala prislappen.

Bildskärmen och digitizern

Huawei har utrustat Sonic med en 3.5″ stor bildskärm av LCD-TFT-typ med HVGA-upplösning (320×480 pixlar). Skärmen sägs leverera 256 000 färgnyanser och vi ser inga större skäl att tvivla på detta. Färgerna är dock tämligen matta och skärmen känns rent allmänt livlös och man tvingas konstant köra den på 100% ljusstyrka för att den skall komma till liv och leverera godkända färger och kontraster.

På tal om kontrasten så är det en tråkig historia och då vi jämför med fjolårets budgetkung ZTE Blade så är det en ren utklassningsseger för Blade. Inte nog med att Blade, både LCD- och AMOLED-versionen, levererar en högre upplösning så är såväl färger som kontrast, betraktningsvinklar och ljusstyrka klart bättre.

Det som kanske är skärmens allra största brist är emellertid eftersläpningarna som är bland de värsta vi har sett. När man sveper mellan skärmarna i applistan, där det är färgglada ikoner mot en svart bakgrund, så ser det nästan ut som att ikonerna smetas ut och faller i bitar. En mer påtaglig eftersläpning har vi aldrig sett på en androidtelefon förut.


Digitizern, det pekkänsliga ytskiktet, fortsätter på inslaget spår och är tämligen okänslig. Vi förlorade redan efter första dagen räkningen på alla gånger skärmen missade våra tryck och allra värst var det med de kapacitiva knapparna (”touchknapparna”) för Hem, Meny, Tillbaka och Sök nedanför skärmen. Uppdateringsfrekvensen, 68 Hz, är det dock inga fel på och skärmen är när den inte missat trycken helt ganska följsam. Kanske har vi blivit bortskämda med finfina pekskärmar under 2011, men det här är inte bra.

Vi mäter upp två simultana tryckpunkter, men det är inte äkta dual touch utan endast ”pinch”-kompatibel och klarar inte av saker som att vrida kartor runt sin egen axel i Google Maps eller ”springa och hoppa” i spel.

Vidare är ytbehandlingen på skärmen, eller snarare avsaknaden av ytbehandling, ett ständigt irritationsmoment. Ytan känns sträv och vi tvingas ideligen göra rent den med en trasa eftersom fingerkladd och smuts ständigt fastnar, vilket gör känsligheten ännu sämre än vad den redan var. Någon form av oleofobisk teflonbehandling hade varit väl på sin plats här – kanske kan man lösa det själv? Lämna gärna tips i kommentarerna om ni har erfarenheter av detta.

Kort sagt är skärmen på Sonic en mycket tråkig historia utan några som helst ljuspunkter.

Mjukvaran
Sonic levereras med Android 2.3.3/Gingerbread installerad. Detta verkar vara ett ganska sent tillskott till Sonic, då de flesta produktbilderna på telefonen i fråga visar Android 2.2/FroYo. Huawei har ändrat en del saker här och var i gränssnittet, samt lagt till en del egen funktionalitet som snabbswitchar i statusfältet, men i grund och botten är det en ganska grundläggande installation av Gingerbread. Vi konstaterar dock snabbt att trots samma hårdvaruplattform (Qualcomm MSM7227) som exempelvis LG Optimus One och därtill samma Androidversion (Gingerbread) så är flytet inte ens nästan lika bra som i LG:n. Gissningsvis har detta delvis att göra med en sämre optimering av mjukvaran men även med den halva RAM-mängden; 256 MB i Sonic att jämföra med 512 MB i Optimus One.

Då Comviq har ensamrätt på Sonic i Sverige oktober månad ut så är alltså även vårt exemplar Comviq-brandat. Detta innebär att telefonen utöver att vara operatörslåst till Comviq även har fått en del Comviq-specifik mjukvara i form av en så kallad splash screen (”uppstartbild”) och fyra Comviq-appar; Comviq Film, Comviq TV, Saldo och Påfyllning.

Hemskärm/Launcher


Launchern, eller hemskärmen, kallad HUAWEI Launcher, ersätter Gingerbreads standardlauncher. Vi ser inte riktigt poängen med detta då ingen nämnvärd funktion tillkommer – det ser bara annorlunda ut och känns dessutom långsammare. Vi är vidare inte helt säkra, men vi misstänker att HUAWEI Launcher egentligen inte är något annat än tredjepartsappen ADW.Launcher, med ett eget tema.

Marketklienten uppdaterades bara timmar innan recensionen publicerades till den senaste versionen; 3.15. Dessvärre krånglar det en del då den nya klienten på många enheter, inklusive Sonic, är frustrerande långsam.

Telefonen, webbläsaren och galleriet

Telefonen, inklusive nummerplatta, samtalslogg och kontakter, är mer eller mindre identiskt med Android default, och detsamma gäller webbläsaren som dock i Sonic är vansinnigt långsam. Vad detta beror på vet vi inte, men vi vet att andra telefoner med exakt samma hårdvaruplattform (Qualcomm MSM7227) och samma androidversion (2.3) presterar betydligt bättre. Officiellt flashstöd saknas vidare, som för de allra flesta telefoner med ARMv6-baserade hårdvaruplattformar. Galleriappen är precis som telefonappen och webbläsaren samma som i Android 2.2-2.3 och är därmed funktionell, rent funktionsmässigt, men väldigt långsam. Långt bättre gratisalternativ, som QuickPic, finns på Android Market.

Mediaspelare

Musikspelaren, Huawei Music, är rent grafiskt en ganska trevlig bekantskap. Ett snyggt gränssnitt, även om färgtemat kanske inte passar alla, men funktionsmässigt är det ingen nämnvärd skillnad på Huawei Music och musikspelaren i Android 2.3. Spelaren gör sitt jobb och fungerar väl, men för musikfantasten så finns klart bättre alternativ på Market.

Videospelaren, ”Filmer” – som märkligt nog endast kan nås då man ”klickar” på en videofil via en filhanterare exempelvis, ej via applistan – är mycket primitiv och spelar endast de formaten som Android spelar, det vill säga nästan inget allt. Via tredjepartsalternativ som RockPlayer (med tillhörande ARMv6-plugin) så kan man dock spela upp de flesta olika formaten och i regel flyter klippen på bra så länge det är lågupplöst/SD-upplöst material.

Övriga applikationer


Sonic har som de flesta telefoner numera utrustats med en FM-radio, vilken fungerar ungefär som förväntat. Mjukvaran är ganska simpel men gör det den skall och man tvingas ha ett headset inkopplat i 3.5mm-uttaget för att få antennmottagning. Huawei skickar även med en egen väderapp som även har en tillhörande widget (4×3 celler) och den gör precis vad den skall, varken mer eller mindre. För den som behöver läsa och redigera dokument på telefonen så finns appen Documents To Go förinstallerad. Basfunktioner, endast, men vi finner inget att klaga på. Vill man ha en mer komplett app så finns det på Android Market en mängd alternativ.

Huawei skickar med en filhanterare, vilket vi förvånas över att inte alla tillverkare gör numera. Även om filhanteraren är av det enklare slaget så fyller den sin funktion och låter oss granska, kopiera, flytta och redigera filer på SD-kortet. Hi Space är en Huaweis försök att förse användaren med ett alternativ till Android Market, som ofta kan vara en djungel för användaren. Här rekommenderas appar som Huawei tror att du kan ha nytta av. All Backup, eller ”All säkerhetsko” (avklippt, precis som det står) låter oss säkerhetskopiera samt återställa saker som kontakter, inställningar, SMS, Bokmärken, program och så vidare. En mycket trevlig liten app med ett överskådligt gränssnitt som dessutom låter oss schemalägga säkerhetskopiering, om vi så önskar.

Kameran

Sonic har utrustats med en kamera på 3.15 megapixlar på baksidan och som väntat är detta förstås även enhetens enda kamera – ingen frontkamera för videosamtal, men det var det heller ingen som förväntade sig. Kameran saknar såväl LED-blixt som alla former av fokuslägen – här är det så kallad ”fixed focus” som gäller, det vill säga att det är ett fokusläge för alla typer av bilder. I praktiken innebär detta att närbilder är uteslutna, då kameran helt enkelt inte kan fokusera på avstånd mindre än 50 centimeter eller så.

Bildkvalitén är genomgående dålig och även i goda ljusförhållanden i fullt dagsljus så blir bilderna tämligen usla – överexponering och problem med såväl skärpa som kontrast gör att bilderna blir allt annat än bra. Vi skall dock komma ihåg att telefonen kostar under 900 kronor, inklusive ett års fritt mobilsurf, så man kan inte ställa för stora krav. Den naturliga konkurrenten, ZTE Blade, har en stillbildskamera som är precis lika dålig den.

Videokameran är dock, med tanke på besvikelsen med stillbildskameran, lite av en positiv överraskning. Maxupplösningen är VGA, 640×480 pixlar, och specifikationerna utlovar ett maximalt bildflöde på 30 FPS. Under goda ljusförhållanden, det vill säga fullt dagsljus, så levererar Sonic hyggliga inspelningar med ett godkänt bildflöde och respektabel detaljrikedom. Här utklassas ZTE Blade som i vårt test förra året hart när visade sig ha världshistoriens sämsta videokamera – CIF-upplösning (352×288) i max 15 FPS och med hård videokomprimering.

Exempelbilder: Högerklicka och öppna i ny flik/nytt fönster för att se bilderna i fullstorlek.

Huawei Sonic                                                    LG Optimus Black





Huawei Sonic (480p)
httpvh://www.youtube.com/watch?v=IAKigGh5Tow

LG Optimus Black video (720p)
httpvh://www.youtube.com/watch?v=9VuOBD4yVvo

Buggar och problem
Vi har under våra veckor med Huawei Sonic utöver en spontan omstart lyckligtvis inte stött på några direkta buggar, kanske tack vare att Huawei till stor del utöver smärre grafiska ändringar har lämnat Android 2.3/Gingerbread orörd, men däremot har vi stött på en del problem på grund av den tunna RAM-mängden och utrymmet för appar.

Bland annat upplever vi gång på gång att operativsystemet tvingas ”kallstarta” launchern då vi återvänder till hemskärmen efter att exempelvis ha surfat en liten stund. Detta innebär att det tar allt mellan tre och tio sekunder att återvända till hemskärmarna, beroende på antalet ikoner och widgetar som måste läsas in/ritas upp på hemskärmen. Det krävs ingen tung multitasking för att detta skall inträffa, utan moderat användande som fem minuter i webbläsaren eller två simultana SMS-konversationer är ofta allt som krävs.

Problemet med det snåla utrymmet för appinstallationer, endast 126 MB, leder till att vi gång på gång får ett varningsmeddelande som låter meddela att lagringsutrymmet snart är slut. Detta sker vid körning av vissa appar trots att vi har sett till att alltid ha minst 20 MB ledigt. Vi gissar att det handlar om att vissa appar temporärt cachelagrar data på det interna lagringsminnet.

Problemen med mottagning har vi varit inne på i stycket om mottagningen, och sist men inte minst är pekskärmen periodvis oresponsiv och det krävs ibland både tre och fyra tryck innan skärmen slutligen reagerar. Främst gäller detta de kapacitiva knapparna nedanför skärmen.

Batteritiden
Batteritiden har varit relativt god och matchar ungefär vad vi förväntar oss av en budgetlur med ett 1400 mAh-batteri. Vid normalt användande har vi sällan problem att klara en hel arbetsdag, men på grund av den ljussvaga skärmen så tvingas vi i regel köra skärmen på högsta ljusstyrka, vilket förstås har en negativ effekt på batteritiden.

Systeminformation

Huawei Sonic bygger på samma plattform som en uppsjö androidenheter, Qualcomms MSM7227 vilken i de flesta fallen har en processor på 600 MHz och grafikkretsen Adreno 200. Den här plattformen är vid det här laget rejält till åren och vi har sett den i bland annat HTC Legend, Sony Ericsson Xperia X8 samt X10 mini-serien, i ZTE Blade och LG Optimus One. En välbeprövad plattform som när den nyttjas på rätt vis kan leverera en hygglig användarupplevelse. Dessvärre har Huawei lyckats dåligt med att nyttja resurserna på ett bra vis och Sonic presterar inte i närheten av exempelvis HTC Legend och Sony Ericsson Xperia X8.


Sonic har bestyckats med endast 256 MB RAM, varav 176 MB finns tillgängligt för operativsystemet. Detta är på alla sätt och vis i minsta laget för att på ett förtjänstfullt vis kunna driva Android 2.3/Gingerbread. Man påminns konstant, även vid lätt användande, att RAM-mängden inte räcker till, kanske främst då man återvänder till hemskärmarna och alla widgetar och ikoner måste laddas in i minnet igen. När detta händer 30 gånger om dagen blir det snabbt tröttsamt.


Det tillgängliga utrymmet för appinstallationer, 126 MB, är i allra minsta laget och vi fyller snabbt upp appminnet utan att anstränga oss det minsta. Trots att vi försöker hålla appinstallationerna till ett minimum och alltid se till att ha minst 20 MB fritt så möts vi regelbundet av ett varningsmeddelande som meddelar att utrymmet snart är slut. Man tackar högre makter för att Android sedan 2.2/FroYo har stöd för appinstallationer på SD-kortet, även om det bara delvis löser problemet.

Spel, prestanda och grafer
Vi har i vanlig ordning testat en del populära spel på Android Market, som Angry Birds Rio, Cut The Rope och Fruit Ninja, och dessa har fungerat ungefär som förväntat; det vill säga fullt spelbart vad gäller FPS:en, men en del hackande på särdeles ”tunga” banor. Det som kanske främst ligger Sonic till last som spelmaskin är dock pekskärmen som lider av dålig känslighet, av att bli sträv och smutsig och av bristande precision. Inte minst i spel som Fruit Ninja så blir detta påtagligt eftersom det krävs både hög precision och att skärmen snabbt registrerar varje tryck och svep.


Benchmark Pi mäter upp enhetens beräkningskapacitet, vilket ger ett mått på processorns prestanda. Lägre är bättre.


Linpack mäter upp processorns flyttalsprestanda och resultatet presenteras i MFLOPS. Högre är bättre.


CF-Bench mäter upp telefonens CPU- och minnesprestanda och presenterar resultaten i en totalpoäng. Högre är bättre.


Sunspider mäter upp processorns och standardwebbläsarens kombinerade javascriptprestanda. Lägre tid i ms (“millisekunder”) är bättre.


Med J Disk Benchmark mäter vi upp hastigheten på det interna minnet, på vilket själva operativsystemet körs och på vilket appinstallationer sker (såvida man inte väljer att installera på SD-kortet). Ett högre resultat är bättre, såväl för read/läs och write/skriv. Fotnot: Sony Ericssons telefoner presterar genomgående illa i det här testet, vilket dock efter en del efterforskningar verkar bero på bristande kompatibilitet med J Disk snarare än att SE använder sig av långsamma flashminnen. Vi letar på grund av detta efter en bra testapp att framöver ersätta J Disk med.


Electopia är ett 3D-test baserat på OpenGL ES 2.0 avsett att testa grafikprocessorn. Resultatet är i FPS (“Frames Per Second”- “Bilder Per Sekund”) och högre är bättre. Notera att telefoner med lägre skärmupplösning än WVGA (800×480 pixlar) gynnas kraftigt eftersom belastningen på grafikkretsen med färre pixlar att flytta blir betydligt lägre.


Nenamark2 är precis som Electopia ett 3D-test baserat på OpenGL ES 2.0, avsett att testa grafikprocessorn. Resultatet är i FPS (“Frames Per Second”- “Bilder Per Sekund”) och högre är bättre. Notera att telefoner med lägre skärmupplösning än WVGA (800×480 pixlar) gynnas kraftigt eftersom belastningen på grafikkretsen med färre pixlar att flytta blir betydligt lägre.

Sammanfattning
Huawei Sonic är en budgettelefon, om det råder det ingen som helst tvekan. Priset motsvarar väl utrustningsnivån och det finns inget som, till skillnad från exempelvis ZTE Blade och dess WVGA-skärm och väl tilltagna RAM-mängd, får oss att känna att man hårdvarumässigt får mer än vad man betalar för.

Material och byggkvalité håller en hygglig standard och telefonen ligger bra i handen tack vare ett mjukt rundat och gummibehandlat bakstycke. Hårdvaran håller instegsklass men Huawei har inte lyckats optimera den lika väl som konkurrenterna. Skärmen är vid sidan om kameran enhetens riktiga akilleshäl och är en tråkig bekantskap på alla sätt och vis – ljusstyrka, färgåtergivning, svärta, kontrast och eftersläpningar hör alla till skärmens svagheter. Pekskärmen håller även den låg kvalité och missar regelbundet våra tryck och svep.

Mottagning och samtalskvalité får med nöd och näppe ses som godkänt, men återigen kan vi konstatera att många av konkurrenterna har lyckats bättre. Via Wi-Fi mäter vi dock upp klart respektabla hastigheter. Ljudkvalitén via 3.5mm-uttaget och det medföljande headsetet är ganska dålig. Med lite bättre lurar så blir ljudet godtagbart, men den som ställer höga krav på ljudkvalité bör definitivt provlyssna med favoritlurarna innan ett eventuellt inköp. Ljudnivån via den externa högtalaren på baksidan är riktigt bra och en av få egenskaper hos Sonic som på ett positivt vis sticker ut.

Som vi skrev redan i inledningen av recensionen så kan hela poängen med Huawei Sonic sammanfattas i ett enda ord. Priset. Efter några veckor med telefonen så kan vi dock konstatera att Sonic inte ens sett till det låga priset är en speciellt stark spelare. Med klart bättre telefoner som ZTE Blade, LG Optimus One och Sony Ericsson Xperia X8 för blott någon eller några hundralappar mer så är det svårt att rekommendera Sonic – om det inte vore för Comviqs fina erbjudande, där de för 888 kr utöver själva telefonen även bjuder på ett helt års mobilsurf i upp till 6 Mbit/s.

Hur mycket ett års mobilsurf är värt för just dig kan bara du svara på, men betänk att du om du slår till får en telefon som precis som prislappen skvallrar om är budget på alla sätt och vis.

Huawei Sonic är lämplig för dig som:
* Är ute efter en riktigt billig androidtelefon med ett helt års fritt mobilsurf
* Behöver en reservtelefon som man inte behöver behandla med silkesvantar
* Vill ha den för närvarande senaste Android-versionen (2.3/Gingerbread)
* Vill ha en trots det låga priset hygglig byggkvalité

Huawei Sonic är inte lämplig för dig som:
* Kräver god prestanda (spel, multitasking, snabb webbläsare etc.)
* Vill ha en bra skärm/pekskärm
* Vill ha en bra kamera
* Vill kunna installera många appar

Andra telefoner med liknande pris, prestanda och/eller utrustningsnivå:

Lägsta pris på Sony Ericsson X8 på Prisjakt just nu:

 

Lägsta pris på ZTE Blade på Prisjakt just nu:
Lägsta pris på LG Optimus One på Prisjakt just nu: