Introduktion
HTC Desire HD är det nya flaggskeppet i HTC:s vid det här laget minst sagt digra androidflotta och ses av många som efterträdaren till den omåttligt populära modellen Desire. En snabb titt på specifikationerna för Desire HD avslöjar genast såväl små som stora förbättringar. Bland dessa förbättringar ser vi en snabbare och strömsnålare processor, en flera gånger snabbare grafikkrets, betydligt mer RAM och fler kameramegapixlar.
Vidare ser vi det som kanske har rönt mest uppmärksamhet – skärmen, eller snarare skärmens storlek. Somliga menar att 4.3″-skärmen bara är för stor och otymplig medan andra bestämt hävdar att även om skärmen är betydligt större så är telefonens yttermått bara marginellt större, tack vare mindre ”död yta” runtom skärmen.
Vi kan inte svara på vad som är rätt för just dig, men vad vi däremot kan göra är att i vanlig ordning låta telefonen genomgå en rad hårda test – allt för att på bästa möjliga sätt kunna svara på om HTC:s nya flaggskepp håller vad det lovar eller om hårdvaran helt enkelt inte kommer till sin rätt, trots vad som på pappret är imponerande specifikationer.
I kartongen
Desire HD levereras i en mycket nätt och välpaketerad vit kartong, som förmedlar en känsla av kvalité. Pappret som utgör kartongen är hård och tjock vilket gör att det nästan känns mer som att hålla i en låda av trä än av papper. Det känns helt enkelt lite lyxigt, vilket är kul. Kvalitén kan dock inte riktigt mäta sig med Galaxy S-kartongen som fortfarande är vår absoluta favorit.
Då vi öppnar kartongen så möts vi i första hand av telefonen, vilken ligger i en försänkning i innerkartongens ovansida. Passformen är finfin och telefonen är lite lätt fastkilad för att undvika att den glider omkring. Då vi lyfter bort telefonen och det övre kartonglagret så finner vi dokumentation i form av bruksanvisning, snabbstartguide och garantisedel.
Under dessa papper finner vi ytterligare några fack där laddare (väggkontakt -> USB, 5V 1A), USB -> microUSB-kabel samt trådburet stereoheadset med svarsknapp samt mediakontroller (play/pause och skip forward/back) ligger. I telefonen sitter batteriet på 1230 mAh monterat, samt det medföljande microSD-kortet på 8 GB.
Utseende och byggkvalité
Utseendet är förstås, som alltid, en fråga om tycke och smak. Det finns inga rätt eller fel, så vi nöjer oss med att säga att vi tycker att Desire HD är ganska elegant, även om dess bakstycke gärna hade fått vara mer minimalistiskt, som på Legend. Det finns dock saker, främst vad gäller konstruktionen, som stör lite och till dessa hör kanske främst den utstickande kameralinsen. Den sticker ut rejält – vi talar 2-3 millimeter – och detta kan ställa till problem.
Nu menar vi inte problem som i att linsen fastnar i byxorna när man försöker stoppa ner den i fickan – det är ingen risk så länge man inte klär sig i kroppstrumpor och latex – men däremot kan den utstående linsen lätt få en del stryk då det är den som får ta smällen varje gång man lägger ner telefonen någonstans, och det är linsen som nästan hela vikten vilar mot varje gång telefonen ligger på rygg. Kanske är vi bara överförsiktiga, men det både känns och låter lite olustigt då man lägger ner telefonen, såvida man inte är väldigt försiktig.
Den utstående linsen skapar även ett annat problem, åtminstone om man använder telefonen som vi ofta gör, det vill säga liggande på ”rygg” på bordet bredvid datorn. Då man trycker på skärmen så vaggar telefonen fram och tillbaka i sidled tack vare att den vilar mot den rundade och utstickande kameralinsen. Problemet blir ännu värre om man ”swipar” mellan hemskärmarna. Detta kan förstås tyckas vara en petitess, men det har retat oss litegrann under våra dagar med telefonen.
Vad gäller byggkvalitén så saknar Desire HD motstycke i androidvärlden, det mindre syskonet HTC Legend undantaget. Det gedigna metallchassit av unibodytyp förmedlar en fantastisk kvalitetskänsla och detaljer som att högtalarhålen är urfrästa i chassit, vilket blottlägger den ljusa metallen, gör att det känns än mer lyxigt. Unibodychassin i metall bidrar i allmänhet till att vikten ökar, och Desire HD är inget undantag. Med sina 164 gram så är Desire HD ingen lättviktare, och detta kan innebära problem för somliga. Inte för att det är för tungt för att bära, utan för att vissa typer av kläder/fickor, exempelvis en skjortficka, lämpar sig helt enkelt inte för så tunga pjäser.
Om vi tvingas välja mellan Desire HD:s tyngd och kvalité eller Samsung Galaxy S smidighet och tunna plastchassi så väljer vi… Desire. Det vill säga den ”gamla” Desire, som ligger någonstans mitt emellan Desire HD och Galaxy S både vad gäller vikt och kvalitetskänsla.
Även om Desire HD håller mycket hög kvalité så är den inte helt utan brister. Till dessa brister hör plastluckorna på telefonens vänstersida och i nederkant på baksidan vilka inte riktigt håller samma höga kvalité som telefonen i övrigt. De glipar lite för mycket och följer heller inte metallchassits form till perfektion. En varning utfärdas även vad gäller öppnandet av luckan som täcker SIM- och SD-kort. Om man är oförsiktig och använder fel metod (rätt metod beskrivs i medföljande dokumentering) så kan plaststyckes brytas av på mitten – något som ett antal Desire HD-ägare redan bittert har hunnit erfara.
Då vi med båda händerna vrider, bänder och klämmer på den 123 x 68 x 11.8 millimeter stora telefonen så händer absolut ingenting. Det finns bokstavligen ingenting som kan ge med sig, flexa och knarra. Det är nästan som att hålla en gedigen bit tjock stålplåt/glas i handen, vilket är en minst sagt behaglig känsla.
Ovanför skärmen finner vi som sig bör högtalaren för telefonsamtal, samt såväl ljussensor som närhetssensor och en LED för notifieringar av olika slag.
Knappsats, styrdon och anslutningar
På telefonens framsida så finner vi inga fysiska knappar överhuvudtaget, utan 95% av ytan upptas av skärmen och de fyra kapacitiva touchknapparna nedanför denne. I tur och ordning från vänster till höger så finner vi knapparna Hem, Meny, Tillbaka och Sök. Vi är själva inga större beundrare av touchknappar, men vi har inget att klaga på här. Knapparna fungerar perfekt och svarar precis som de skall – som skärmen i övrigt. I jämförelse med de smått bångstyriga touchknapparna på Nexus One så är dessa en fröjd att använda.
På vänstersidan, i överkant, sitter volymknappen (+/-) vilken är tillverkad i metall. Om man skall hitta något att klaga på så är det att knappen sitter för djupt, nästan helt plant mot chassit, vilket innebär att det är lite svårt att känna sig fram i blindo då man vill höja eller sänka volymen. Bredvid volymknappen finner vi plastluckan som döljer batteriet och som vi har varit inne på tidigare så håller den inte riktigt samma höga kvalité som resten av telefonen. Det glappar ingenting, men det glipar lite. Det är viktigt att poängtera att den inte är av dålig kvalité, men då kvalitén i övrigt är så hög så blir sådana här brister vad gäller passform extra påtagliga.
Strömknappen sitter på telefonens ovansida och precis som volymknappen så är även den i metall samt sitter lite för djupt för att man med lätthet skall kunna känna sig fram i blindo. Strömknappen extraknäcker i vanlig ordning även som låsknapp för telefonens skärm. Telefonens högersida är helt slät och saknar allt vad knappar och anslutningar heter. I telefonens fotände finner vi microUSB-anslutningen och 3.5mm-uttaget för hörlurar. Detta är en sådan där sak som alltid kommer att debatteras, men vi på redaktionen föredrar att ha hörlursuttaget nedtill helt enkelt för att det naturliga för oss är att stoppa ner telefonen i fickan med fotänden upp.
Längst ner i fotänden på telefonens baksida så finner vi plastluckan som täcker SIM-platsen och microSD-kortet. Precis som med luckan på telefonens vänstersida så är inte passformen helt perfekt, men det glappar inget och det är ingen risk att luckan faller av av misstag – den sitter som berget och är nästan för svår att ta bort.
Mottagning, datahastigheter och ljudkvalité
Mottagningen vid 3G hör inte till Desire HD:s styrkor. Den är ingalunda dålig, men inte heller bra. Inte minst är telefonen känslig för vad det så kallade ”dödsgreppet” där man med handen tar ett fast tag om telefonens nederkant och effektivt täcker plaststycket bakom vilket antennen sitter. Det har aldrig inneburit att vi har tappat signalen, men vi har tappat så mycket som två ”pinnar” i mottagning.
Detta är för all del inte en speciellt vetenskaplig metod att mäta mottagningen på, men att man kan påverka mottagningsförhållandena en hel del råder det inga tvivel om. Ett tips är att alltid se till att vända telefonens skärm in mot benet om man har den i byxfickan för att undvika att täcka antennen på bakstycket.
Datahastigheterna är mycket bra och vi har inga problem alls att maxa vårt 3-abonnemang. Vi mäter upp närmare 5 Mbit/s ner och 1.5 Mbit/s upp, vilket får anses vara mer än väl godkänt på ett 6/1-abonnemang. Detta säger dock mer om mobilnätet här i området än om telefonens kapacitet, vilken på pappret är 14.4/5.76 Mbit/s. Via WiFi mäter vi upp 13 MBit/s vid nerladdning och 5 Mbit/s vid uppladdning via FTP-överföringar på vårt lokala nätverk.
Det medföljande SD-kortet från Samsung är på 8 GB och har en prestandaklassificering om klass 2, detta till trots så mäter vi upp en läshastighet på cirka 14 MB/s och en skrivhastighet på 5 MB/s vilket vida överstiger vad klass 2 garanterar i prestandaväg. Detta är godkänt och innebär att det går relativt fort att föra över musik och serieavsnitt till och från telefonen.
Ljudkvalitén vid uppspelning via den externa högtalaren är på låga volymer bra, men vi saknar basfrekvenserna. Vi inser förstås att man inte kan klämma ur speciellt mycket bas ur en pytteliten högtalare, men det hindrar inte andra tillverkare från att lyckas betydligt bättre än så här. Maxvolymen är i vanlig HTC-ordning beklämmande låg och vi förstår inte varför HTC inte kan göra bättre ifrån sig på den här punkten. Vrider man på volymen maximalt så börjar det dessutom ”skorra” i högtalaren, vilket av naturliga skäl inte är önskvärt. HTC har mycket att lära här, kanske främst av Sony Ericsson som vi anser vara klassledare vad gäller detta.
Ljudkvalitén vid telefonsamtal går lite på samma linje, i alla fall i vår ände. Ljudkvalitén i högtalaren för telefonsamtal är bra, men saknar djup och volym. Motparten hör oss klart och tydligt och det minst sagt subjektiva omdömet från vår motpart, som har agerat försökskanin vad gäller samtalskvalité i många av våra telefontest, lyder ”bäst hittills”.
GPS och positionering
Visa DHD-slinga på en större karta
Vi har inte haft möjlighet att testa GPS:en i Desire HD på allvar, men vi har i alla fall tagit en liten tur i grannskapet för att bilda oss en uppfattning om hur GPS:en i Desire HD står sig. Vi har valt att använda oss av applikationen My Tracks istället för exempelvis CardioTrainer helt enkelt för att My Tracks inte jämnar ut och förskönar koordinaterna som telefonen och dess GPS rapporterar. Vi vill kort sagt veta hur bra GPS:en är ”raw”, utan mjukvara som på artificiell väg sminkar bort brister med hjälp av smarta gissningar.
Som ni kan se på rutten här ovan så presterar Desire HD en närmast perfekt rutt, nästan helt utan tillstymmelse till sicksackmönster, utan mjukvaruhjälp. På en slinga på 1.13 kilometer, genom stadsmiljö och parker, så kan vi konstatera att Desire HD presterar mycket väl och rapporterar in en distans på 1.21 kilometer, endast 80 meter (7%) över den faktiska sträckan. Detta låter kanske som en stor felmarginal, men vi skall inte glömma att det med stor sannolikhet inte förekommer någon form av förskönande mjukvarufusk som rätar ut eventuella sicksackmönster. Då vi för några veckor sedan testade Sony Ericsson X8 på en slinga i liknande miljö så var felmarginalen över 500 meter på en sträcka på 2.6 kilometer, eller motsvarande cirka 21%.
Det kan förvisso finnas en möjlighet att Desire HD jämnar ut GPS-resultatet på samma vis som iPhone 4 gör i hårdvaran, men ser vi till hur de två telefonerna registrerar 90-graderssvängar så rundar iPhone till dem medan Desire HD registrerar dem i betydligt högre grad, precis som kartan ovan illustrerar, som de är. Ett påtagligt kännetecken för mjukvarusmink är nämligen att alla skarpa hörn får en radie och detta framträder tydligt bland resultaten från vårt test av Xperia X8.
Noteras bör att man med fördel kan använda applikationer som CardioTrainer för att åtminstone delvis komma till rätta med darriga GPS:er som i Sony Ericsson X8, men det optimala är förstås att ha en GPS som presterar en korrekt rutt oavsett mjukvara, vilket vi upplever att Desire HD gör med bravur.
Bildskärmen och digitizern
Den 4.3 tum stora LCD-skärmen har orsakat en hel del rabalder och ståhej. Dels på grund av storleken men även, på senare tid, då det har visat sig att det ”bara” är en LCD-skärm och inte en S-LCD-skärm. S-LCD-hysterin bygger emellertid på ett missförstånd, där effektiv marknadsföring och felaktiga antaganden från såväl teknikjournalister som konsumenter har fått folk och fä att tro att S-LCD är en ny fantastisk teknik som är mycket bättre än LCD. Detta är alltså inte fallet, utan S-LCD är bara ett varumärke ägt av Samsung och Sony. Eftersom Sony och Samsung äger varumärket så får ingen annan tillverkare kalla sina skärmar för ”S-LCD”, oavsett om de bygger på samma tillverkningsteknik och är lika bra – eller till och med bättre. Ni kan läsa mer om det här missförståndet i vår S-LCD-artikel.
Med detta sagt så är Desire HD-skärmen inte utan sina brister. Svärtan kan särskilt ur kraftiga vinklar uppleves som bristande och färgerna är inte lika mättade som på S-LCD-skärmen på det mindre syskonet Desire Z. Det sistnämnda, de mattare färgerna, är emellertid något som handlar om en smaksak snarare än bra eller dåligt. Vill man ha realistiska färger med en bra GAMUT eller föredrar man övermättade färger som är väldigt vackra men inte verklighetstrogna? Det är förstås upp till var och en att avgöra vad som passar deras tycke och smak bäst.
En annan brist, som kanske är vad som har stört oss mest, är att man i porträttläge kan ana ett antal vågräta linjer (eller lodräta linjer i landskapsläge, förstås) om man betraktar skärmen noga. Det är inte så enkelt förklarat som att det är pixelraderna man ser – dessa linjer sitter alldeles för långt isär (någon centimeters avstånd) och alldeles för oregelbundet för att förklaras på så vis. Vi har talat med en ägare av ett annat Desire HD-exemplar som bestämt hävdar att det inte finns någon tillstymmelse till sådana linjer på hans exemplar. Vi vet inte om dessa nästintill osynliga linjer bara finns på vårt exemplar, om vi bara är betydligt petigare än vad vår vän är eller om han bara är ovillig att erkänna några brister alls – både för andra och inför sig själv – då han just har lagt ut närmare 6000 kronor på en telefon.
Uppdatering: De underliga linjerna som nämns i stycket ovan ser ut att bli allt svagare ju mer skärmen används. Efter vårt skärmtest då vi brände på med 100% ljusstyrka på skärmen i sex timmar i sträck så har linjerna nästan helt försvunnit. Vad linjerna beror på eller orsakas av vet vi inte, men det ser lyckligtvis ut som att de försvinner med tiden. Har ni samma problem på er Desire HD – testa att blåsa på med full ljusstyrka så länge ni bara kan; 5-10-15 timmar i sträck.
Vad gäller skärpa och kvalité vid exempelvis webbsurfning, textläsning, SMS, Messaging, Facebook, Twitter och så vidare så är skärmen inget annat än fantastisk. Texten är knivskarp och tack vare att skärmen, till skillnad från dagens (S)AMOLED-skärmar med PenTile Matrix, visar exakt det antal pixlar som anges (WVGA, 800×480) så kan man utan några problem läsa även den minsta texten på webbsidor, i fullt utzoomat läge.
Vi kan sammanfatta Desire HD-skärmen med att säga att den är bra, men att det finns bättre skärmar på marknaden. Vi håller exempelvis fortfarande Samsung Galaxy S och dess Super-AMOLED-skärm som klar klassledare, trots PenTile Matrix. Om vi skall sätta siffror på våra intryck så kan vi säga att om Galaxy S-skärmen får ett betyg på 9/10 så får Desire HD-skärmen 7/10.
Skärmens digitizer, det vill säga det tryckkänsliga ytskiktet, är av typen Atmel maXTouch, vilket för närvarande är den bästa digitizern på smartphonemarknaden. När vi mäter upp digitizerns Hz-tal med appen Input Benchmark så noterar vi fina 43 Hz, vilket emellertid inte räcker ända fram till de 60 Hz som Galaxy S presterar. Vidare kan skärmen läsa av och spåra rörelserna hos fyra samtidiga tryckpunkter, vilket gör att multitouchkapaciteten är mer än tillräcklig för praktiskt taget allt som man i dag kan göra med en androidtelefon.
Desire HD har kort sagt en digitizer som är fantastiskt följsam att använda och är den bästa tryckskärmen vi hittills har testat – suveränen Samsung Galaxy S undantaget.
Telefonens mjukvara
Vårt EU-exemplar av Desire HD kom levererat med endast engelska, franska, italienska och spanska som menyspråk i Android. Ingen svenska, således. Detta var emellertid åtgärdat på en dryg halvminut efter ett besök på Android Market och nerladdning och installering av appen MoreLocale 2, i vilken vi helt enkelt valde svenska. Hey presto!
Då vi startade upp telefonen så fann vi att det redan fanns en uppdatering som väntade på att installeras och då HTC har anammat OTA (Over The Air) för uppdateringar så var det inte mer komplicerat än att trycka på Install, varpå telefonen tog hand om resten – trådlöst och problemfritt. Det rekommenderas dock starkt att man ser till att man har ordentligt med batteri då man påbörjar en uppdatering, då mycket elände kan skapas om batteriet tar slut mitt i uppdateringsprocessen. HTC har också tänkt på detta och vägrar låta dig uppdatera om inte batterinivån är tillfredsställande hög.
Vad gäller uppstart/omstart av telefonen så är det en smärre dröm med HTC:s Fast Boot-funktion, vilken innebär att telefonen håller vitala processer i minnet (RAM eller NAND är oklart) även när telefonen är avstängd. Detta innebär att telefonen startar från helt avstängt läge till hemskärmen och färdig att använda på mellan 2 och 4 sekunder, istället för 30-40 sekunder vid normal uppstart. Nu kan man utan vidare stänga av telefonen, om man exempelvis behöver spara batteri, då det inte tar många ögonblick längre att boota upp telefonen från avstängt läge än vad det gör att väcka den från standby.
När man talar om Desire HD och telefonens mjukvara så talar man ofrånkomligen även om HTC:s Sense-gränssnitt, vilket i Desire HD har släppts i en ny och uppdaterad version (2.0). Det mesta är sig likt och är ni bekanta med Sense sedan tidigare så känner ni er genast hemma. Men det finns en del nyheter, som bland annat ”fulla systemteman”. Med fulla systemteman menar vi helt enkelt att det mesta i gränssnittet ändras – inte bara småsaker som bakgrundsbilden på hemskärmen och några widgets.
Tack vare den här implementationen så kan man även, utan rootbehörighet, installera vilka tredjepartsteman man vill – så länge de är kompatibla, så klart. Detta innebär att man in i minsta detalj kan ändra utseendet på sin telefon, vilket ytterligare bidrar till en av Androids stora styrkor – möjligheten att anpassa telefonen efter eget tycke och smak. Tredjepartsteman installeras på samma vis som vanliga applikationer installeras, via en apk-fil. Ett fåtal skärmtryck är allt som krävs. Detta gillar vi skarpt!
Bland de större förändringarna finner vi nu även den närmast sömlösa länken till HTCSense.com, till vilken vi kan knyta telefonen för att få närmast full kontroll över denne. Vi kan via ett snyggt och enkelt webbgränssnitt göra det mesta med telefonen, även om vi inte har fysisk tillgång till den. Saker som positionering, skicka SMS, hantera kontakter eller till och med att låsa eller fabriksåterställa telefonen är bara några musklick bort. Detta kan komma väl till pass om telefonen tappas bort eller blir stulen.
Med telefonen kommer förstås en mailklient som har stöd för såväl Microsoft Exchange ActiveSync och vanliga POP3/IMAP-konton. Vi har inte så mycket annat att säga om detta annat än att det fungerar precis som tänkt.
Med Android 2.2/FroYo kom som många av er vet möjligheten att använda telefonen som en trådlös router, för att dela med sig av det mobila bredbandet. HTC har förstås inkluderat detta i sitt eget gränssnitt, och de har gjort det precis så väl som man kan förvänta sig. Att sätta upp en trådlös accesspunkt är gjort på en minut och man kan välja mellan ett antal olika säkerhetsprotokoll som WPA, WEP och WPA2. När accesspunkten är aktiv så kan man enkelt styra antalet anslutningar och se vilka som är anslutna för tillfället.
HTC Sense är alldeles för komplext för att gå igenom i detalj i den här recensionen, men de har skickat med en del större och mindre appar som vi anser vara värda att nämna. Ovan ser vi exempelvis den medföljande flashlight-appen, vilken har tre olika lägen för ljusstyrka samt ett SOS-läge (tre korta, tre långa, tre korta) vilket kan komma väl till pass om man hamnar i nöd och vill sända nödsignaler. Vi ser även delar av HTC:s ”Clock”-app, vilken har det mesta som man kan tänkas behöva. Nattklocka, alarm, stoppklocka och timer är några av funktionerna som finns att välja mellan.
Reader-appen är mycket behaglig och erbjuder allt man som läsare kan tänkas vilja ha i eboksläsarväg, och tack vare den stora och knivskarpa skärmen så är det en ren fröjd att läsa långa stycken text på Desire HD. Den bakgrundsbelysta skärmen innebär dock att man förr eller senare blir trött i ögonen, så mot en riktig eboksläsare med e-ink-skärm så står den sig av naturliga skäl slätt. Det skall dock till att man läser mycket långa stunder för att detta skall bli ett problem.
Olyckligtvis verkar det inte gå att läsa in eböcker som man själv placerar på SD-kortet, utan man är begränsad till böcker som man laddar ner via sitt Reader-konto. Lyckligtvs finns det på Android Market en uppsjö av eboksläsare som låter oss läsa våra egna filer, som Aldiko Book Reader.
Textinmatning
Vi finner inga större nyheter eller överraskningar i det medföljande skärmtangentbordet, men vi kan åtminstone genast konstatera att det är behagligt att skriva på en såpass stor skärm som Desire HD har. Antalet feltryck, även för oss med stora fingrar, minimeras effektivt även då vi skriver i porträttläge. Både skärmen och tangentbordet svarar rappt på våra tryck och ordförslagen är i regel bra. Dessutom lär den sig nya ord i takt med att man skriver.
På tal om ordförslag; det finns som vi nämnde i stycket ovan – trots att vårt exemplar är en EU-import och därmed saknar svenska som menyspråk i Android – såväl svensk tangentbordslayout (dedikerade knappar för ÅÄÖ) som en svensk ordlista.
Utöver skärmtangentbordet i QWERTY-layout så finns det även ett ”Compact QWERTY”-läge med två bokstäver per tangent och förstås ett ”Phone keypad”-läge med tre bokstäver per knapp. I det senare saknas ÅÄÖ, men dessa nås i vanlig ordning via flertryck på respektive knapp (A och O) eller via den smarta ordboken som (oftast) förstår vad du avser skriva.
Mediaspelare och galleri
HTC har förstås skickat med såväl en musikspelare som en filmspelare i Desire HD, och vi finner att dessa fyller sin funktion ungefär som förväntat. Musikspelaren läser utan problem in våra mp3-album med tillhörande albumomslag och levererar bra ljud. Olyckligtvis för oss som inte tycker om bloat så har HTC bundlat Amazon MP3 i telefonen och en länk till Amazon ligger ständigt närvarande i musikspelarens gränssnitt.
Dessvärre går det heller inte att avinstallera Amazon MP3, åtminstone inte utan rootbehörighet. Det finns vidare inget stöd för exempelvis FLAC-filer, vilket är tråkigt. Lyckligtvis finns det trevliga musikspelaralternativ på Android Market, kanske främst vår favorit just nu – PowerAMP. Vi vill även passa på att säga att det medföljande headsetet är bedrövligt dåligt. Om ni avser lyssna på musik regelbundet så är det inköp av bättre lurar som gäller – det här duger inte på långa vägar.
Filmspelaren är precis som musikspelaren funktionell, men inte mycket mer, men erbjuder åtminstone stöd för bland annat xvid och divx. Stödet är dock långt ifrån komplett – vissa xvid/divx-filer fungerar, andra inte. Vidare är HD-material i 95% fallen bara att glömma – oavsett om det är ett kompatibelt format eller inte. Detta är mycket tråkigt, inte minst med tanke på att den närmaste konkurrenten Samsung Galaxy S med lätthet sväljer det mesta i 720p-väg. Någon kanske invänder och menar att det kvittar om man kan spela HD eller inte då upplösningen på skärmen bara är på 480p ändå. Detta är förvisso sant, men då väldigt många numera bara laddar ner 720p-material till sin dator så vill de slippa det omständliga extrasteget som en nedkonvertering, alternativt ladda ner lågupplösta versioner bara för telefonens skull, innebär. En alternativ videospelare rekommenderas med tanke på standardspelarens minst sagt opålitliga förmåga.
Galleriappen är i vårt tycke mycket trevlig, inte minst då den erbjuder en mjukhet och ett flyt som är nästintill felfritt. Att skrolla i galleriet och mellan bilder är en ren fröjd – så här borde alla gränssnitt vara! ”Flyter som smör” är en träffande beskrivning. Vad gäller funktioner i galleriet så motsvarar de ganska väl vad de flesta gallerierna erbjuder, i form av möjlighet att browsa filer, redigera, flytta, radera, dela och sätta som bakgrundsbild och så vidare. En kompetent galleriapp som gör det den skall, helt enkelt.
FM-radion
HTC Desire HD har förstås även utrustats med en FM-radio, vilken fungerar precis som förväntat. Gränssnittet är snyggt och lättanvänt, men funktionerna är ganska få och grundläggande. Det behövs i ärlighetens namn inte så mycket mer.
Radion kräver som på de flesta andra telefoner att headsetet är inkopplat för att man skall få någon mottagning, men man behöver inte lyssna genom lurarna utan man kan enkelt välja att köra via den yttre högtalaren också. Grundläggande funktioner som att skanna efter radiokanaler, lagra dessa och döpa om dem är en barnlek. Vi hittar emellertid inga inställningar för RDS så vi förmodar att den helt enkelt inte har RDS-stöd, vilket är minst sagt märkligt.
Kameran
Kameran på 8 megapixlar är i typisk HTC-anda ganska bristfällig och som alltid med mobilkameror så är bildskärpan närmast bedrövlig i fullstorlek. Antalet megapixlar säger ingenting om bildkvalitén, men olyckligtvis så är antalet megapixlar fortfarande ett starkt säljargument, vilket betyder att megapixelhetsen sannolikt kommer fortskrida länge än. Vi hade hellre sett att tillverkarna stoppade i en kamera med 3.2 kvalitetsmegapixlar än 8+ megapixlar som bara är en smetig sörja i fullstorlek.
Kameramjukvaran i Desire HD är emellertid en mycket trevlig bekantskap och det som kanske imponerar mest är hur snabb den är. Vi räknar till max tre sekunder från kallstart på hemskärmen till tagen bild och redo att knäppa nästa. Detta inkluderar alltså även tiden det tar att fokusera och spara den tagna bilden till minneskortet. När kameramjukvaran väl är igång (vilket i sig bara tar någon sekund eller två från kallstart) så har vi lyckats ta sju bilder i följd på bara fem sekunder, vilket torde räcka för de allra flesta. För att vara en mobilkamera så saknar den här rappheten motstycke, åtminstone i androidvärlden.
Vad gäller inställningsmöjligheter så erbjuds vi även där en hel del inställningar för allt från skärpa till kontrast, färgmättnad, exponering, vitbalans, upplösning och ISO. Vidare finns ansiktsigenkänning, samt en mängd bildlägen för bland annat sepia, negativ, skärpedjup, vintage-effekter och gråskalor. HTC har gjort ett riktigt bra jobb med kameramjukvaran – förhoppningsvis sätter de i en kommande modell i en vettig kamerasensor som kan matcha den finfina mjukvaran.
Videokameran levererar videoinspelningar i upp till 720p/30FPS, på pappret, men som vanligt med androidmobiler som påstår sig ha 720p så är det i regel fusk i form av uppskalning/interpolering, och den utlovade bildfrekvensen om 30 FPS verkar inte gälla under mörkare förhållanden – i varje fall vid inspelning i HD-upplösning. Då vi har sparat skärmdumpar från videoinspelningar och lite närmare synat bilden så har vi kunnat konstatera att uppskattningsvis var tredje pixel är av dubbel storlek, vilket för att göra saken än värre är en mycket primitiv form av uppskalning. Detta innebär att den äkta upplösningen snarare ligger på 960×540 – eller kanske ännu lägre. Vårt råd är att helt skippa HD/720p-läget och istället skjuta videoklipp i 480p (720×480 pixlar) och på köpet få en betydligt bättre bildfrekvens.
HTC Desire HD (högerklicka och välj öppna i ny flik/nytt fönster för fullversioner)
Mörker (10-11 FPS):
httpvh://www.youtube.com/watch?v=SMbLb9lIBj8
Dagsljus (30 FPS):
httpvh://www.youtube.com/watch?v=c00guqcH13E
iPhone 4 (högerklicka och välj öppna i ny flik/nytt fönster för fullversioner)
httpvh://www.youtube.com/watch?v=gUX9FuvXljo
Batteri och strömförbrukning
Spaltmeter har skrivits om Desire HD och HTC:s beslut att sätta i ett batteri på ”ynka” 1230 mAh i enheten. Mer än en konsument har på forum och i kommentarstrådar runtom i Europa skrikit sig hes över detta faktum. Somliga har som motpol till kritiken påpekat att den nya Snapdragon-plattformen QSD8255 är byggd med en strömsnålare 45nm-teknik istället för 65nm som i den gamla QSD8250-plattformen, vilken vi finner i bland annat Xperia X10 och HTC Desire, men dessa har i regel snabbt överröstats av den stora och bullriga majoriteten som inte tror en sekund på att 45nm kan kompensera för det mindre batteriet.
På grund av ovanstående kaos har vi utfört ett par batteritest i den här recensionen – något som vi vanligtvis inte gör då vi erfar att resultatet kan variera, ofta till det bättre, efter ett par veckors tid inkörning.
I våra test kikar vi först och främst på huruvida den nya 45nm-plattformen verkligen är strömsnålare än den gamla, genom att med en specialskriven app belasta processorn med 100% tills dess att telefonen helt sonika stänger av sig själv. Detta kommer ge oss en bild av hur stor skillnad 45nm verkligen gör, om någon alls, i verkligheten. Telefonen är i övrigt nystartad och sedan ställd i flygplansläge för att undvika att mobilnätet eller inkommande telefonsamtal/SMS stör. Vi jämför i det här delmomentet Desire HD med dess äldre syskon Desire.
I det andra testet, bestående av två delar, kikar vi på hur batteritiden påverkas av den stora LCD-skärmen kontra det lilla batteriet. Vi matchar i det här testat Desire HD mot Sony Ericsson Xperia X10 av den enkla anledningen att X10 även den har en stor LCD-skärm av TFT-typ. Att jämföra med Deisre/AMOLED är vanskligt då resultaten är svårtolkade på grund av att strömförbrukningen i AMOLED-skärmar kraftigt varierar beroende på om skärmen ombeds visa ljusa eller mörka pixlar. I testet har vi satt telefonen i flygplansläge och ställt skärmen på 100% ljusstyrka. Vi har i inställningarna för skärmen sett till så att den inte slocknar utan lyser med full styrka tills dess att batteriet är slut och telefonen stänger av sig själv.
Vi hade för all del förväntat oss att 45nm skulle innebära en viss besparing vad gäller strömförbrukningen, men vad vi ser här kommer som en stor överraskning. Trots att Desire HD har ett batteri på låga 1230 mAh så sopar den mattan med sitt äldre syskon Desire och dess 1400 mAh-batteri. När Desire slocknar efter nästan exakt fem timmar så har Desire HD fortfarande 19% batteri kvar och rullar på i ytterligare en timme och två minuter – trots det mindre batteriet.
Detta innebär, förutsatt att batterierna levererar vad de lovar, att den nya QSD8255-plattformen är cirka 27% effektivare räknat i relation till batteriets storlek. Det innebär vidare att Desire HD tack vare en bättre batteritid och en rent allmänt snabbare processor har hunnit utföra upp till 50% fler beräkningar/operationer än Desire, på en batteriladdning. Vi kan inte göra annat än att konstatera att vad gäller CPU-förbrukningen så kompenserar den nya 45nm-plattformen för det mindre batteriet – och mycket mer därtill.
Det här testet går mer i linje med vad vi hade förväntat oss, även om Desire HD visar framfötterna även i det här delmomentet. Desire HD lyckas till en början hålla jämna steg med Sony Ericsson Xperia X10, trots att X10 med 1500 mAh har ett betydligt större batteri (mot 1230 mAh för Desire HD). Inte förrän mot slutet av testet, när batterinivån går ner mot 20%, så kan vi se att X10 får ett litet försprång – batteriet i Desire HD dräneras nu i en högre takt än batteriet i X10. Desire HD härdar ut i totalt 5 timmar och 55 minuter (355 minuter) att jämföra med X10 som rullar vidare i 17 minuter till.
Vi kan med stöd av detta konstatera att Desire HD, i relation till batteriets storlek, har en betydligt strömsnålare skärm än X10, trots att den har 20% större skärmyta. Om detta beror på att skärmen verkligen är snålare eller om det beror på att bakgrundsbelysningen är svagare törs vi inte svara på, men i vilket fall som helst så drar Desire HD mindre ström även i skärmtestet – vilket förstås är en lättnad med tanke på att den har fått ett mindre batteri.
* Våra tankar kring batteritiden
Om det är något som vi har fått lära oss efter att ha testat ett par dussin androidtelefoner så är det att det är svårt att lämna ett omdöme vad gäller telefonernas batteritid. Vissa telefoner har vi upplevt vara bättre än andra, men vi kan inte med säkerhet säga om detta beror på att vi helt enkelt, just den veckan, har använt telefonen lite mindre än vid ett annat telefontest. Kanske var skärmen mindre responsiv, varför vi omedvetet skickade färre meddelanden på telefonen? Kanske kunde enheten inte spela xvid-filer, varför vi inte såg på det där serieavsnittet utan istället lade telefonen åt sidan och läste en bok. Kanske hade vi mycket annat att göra, varpå telefonen omedvetet fick ligga på standby mer? Så där kan man fortsätta, men ni förstår förstås poängen.
Med ovanstående sagt så vill vi ändå påstå att Desire HD presterar bättre än vad vi trodde och det är inte alls så illa som batteriets storlek först antydde. Vi kan inte säga att telefonens batteritid vid normalt användande är vare sig bättre eller sämre än konkurrenterna. Använder man telefonen sparsamt och är lite smart då man ställer in saker som skärmens ljusstyrka och tar sig en titt på hur/hur ofta olika applikationer och widgets synkar och manuellt stänger av telefonens skärm när man är färdig med den, istället för att låta den stänga av sig själv efter någon minut så kan man utan vidare klara sig i två dygn mellan laddningarna. Om man använder telefonen flitigt så får man ladda varje natt, och om man använder telefonen riktigt tungt så kan man ladda ur den på mindre sex timmar och tvingas ha med sig en laddare var man än går. Precis som alla andra androidtelefoner på marknaden.
Buggar och problem
Alla moderna telefoner av smartphonetyp har buggar och problem av någon form, och Desire HD är inget undantag. Vi har tidigare talat om skärmen och dess underliga linjer som löper horisontellt (i porträttläge). Dessa linjer skall även om de är svåra att se definitivt inte vara där, och när man väl har lagt märke till dem en gång så blir det betydligt påtagligare. Det verkar emellertid, lyckligtvis, som att dessa linjer försvinner av sig själv i takt med att skärmen används.
Vid en handfull tillfällen så har vi helt oförklarligt förlorat vår 3G-signal helt. Telefonen har legat oanvänd på skrivbordet och då vi har tänt skärmen så står det ”No service”. Då skärmen väl är tänd så tar det i regel cirka 30 sekunder innan signalen kommer tillbaka igen. Vi vet att detta inte är ett problem med vår mobiloperatör, då vår ZTE Blade som ligger bredvid och har ett SIM-kort från samma operatör inte har några problem. Man kan påskynda återanslutningen genom att ”toggla” telefonens flygplansläge (via långtryck på strömknappen). Det här en brist som vi naturligtivs inte ser på med blida ögon och vi har sökt HTC för en kommentar i frågan, då vi bara haft ett exemplar att testa så kan vi varken utesluta eller bekräfta att problemet drabbar fler telefoner.
Wifi tappar ibland anslutningen då telefonen är idle, trots att vi har sagt till den att aldrig koppla ifrån. Eller, den är egentligen enligt statusikonen fortfarande uppkopplad, men uppkopplingen är död och ingen data kan skickas eller tas emot. En snabb ”toggling” av wifi på Power Control-widgeten fixar problemet, men det är likförbaskat enerverande – inte minst om man som oss är kraftigt beroende av e-post och att kunna agera snabbt då ett mail ramlar in.
Vid ett tillfälle har USB-anslutningen slutat att fungera, eller snarare så kunde inte telefonens mjukvara känna av att en USB-kabel anslöts, vilket effektivt hindrade oss från att ansluta telefonen som en diskenhet för överföring av filer. För att lösa detta krävdes en kallstart av telefonen, vilket i sin tur kräver att man tar ur och sätter i batteriet. Vi har utan framgång försökt återskapa det här problemet, så vi utgår från att det var en engångsgrej.
Problemet med närhetssensorn som det rapporterades om för någon vecka eller två sedan, där skärmen aldrig tändes igen efter ett telefonsamtal, verkar ha åtgärdats redan. Vi har inte haft några bekymmer alls med detta på vårt exemplar, som kör den senaste tillgängliga mjukvaruuppdateringen, 1.32.405.3.
Systeminformation
Under skalet på Desire HD så finner vi först och främst en Qualcomm-SoC (”System on a Chip”) med namnet Snapdragon QSD8255. QSD8255 är till skillnad från föregångaren QSD8250 (vilken sitter i ”gamla” Desire, Nexus One och Sony Ericsson X10 bland annat) byggd med 45nm-teknik, att jämföra med 65nm för QSD8250. Detta leder till att processorerna är både strömsnålare och svalare. Grafikprocessorn, Adreno 205, är även den en förbättring jämfört med föregångaren Adreno 200 och presterar i regel mellan 2 och 4 gånger bättre.
Vidare har Desire HD utrustats med hela 768 MB RAM, vilket innebär att man har 623 MB kvar att leka med när systemet har tagit sitt. Detta är i runda slängar två tredjedelar mer än vad Nexus One och ”gamla” Desire erbjuder efter att systemet har tagit sitt och nästan dubbelt så mycket som Galaxy S, vilket gör Desire HD till lite av ”multitaskarens” drömtelefon.
Spel, prestanda och grafer
Vi har under en dryga veckas tid testat en mängd olika spel, från enkla sådana till det mest krävande vi har kunnat finna på Android Market, och vi har hittills inte hittat något som Desire HD har haft problem med. Vi har haft svårt att hitta något som kan få telefonen att ens darra till, men det händer att de första 3-4 sekunderna av ett fåtal riktigt tunga banor av Angry Birds har ”hackat” lite. När grafiken väl är buffrad, vilket tar några sekunder, så är det inga som helst problem.
Andra spel som vi har testat, såsom Reckless Racing, Spaghetti Marshmallows, Robo Defense och Scooter Hero har inte presenterat några problem alls. Skärmen reagerar snabbt på kommandon och då den klarar multitouch (upp till 4 punkter) så är det inga problem att exempelvis styra och gasa/bromsa samtidigt i bilspel, eller att springa och hoppa samtidigt i plattformsspel.
Som spelmaskin är Desire HD således inget annat än underbar och den stora skärmen gör att njutningen blir ännu större. Vi saknar dock fysiska knappar då det hur man än vänder på det är betydligt bättre för spel. En kompatibel bluetooth-gamepad vore lite av en dröm för er som spelar mycket.
Prestandagraferna här nedan bekräftar i stort vad vi har noterat då vi har spelat diverse olika spel – det här är en kraftfull enhet. Men är den värst på marknaden? Genom att köra telefonen genom ett stort antal syntetiska prestandatest så hoppas vi kunna ta reda på den saken. Noteras bör att Samsung Galaxy S har testats med 2.1 och inte 2.2. Förklaringen till detta är helt enkelt att Samsung drog tillbaka 2.2-uppdateringen av oklara skäl, och vi avvaktar därför för rättvisans skull med att uppdatera våra prestandagrafer tills dess att Samsung anser sig vara klara.
Här ser vi hur skärmens digitizer (tryckkänsliga ytskikt) klarar sig. Ju högre Hz-tal desto bättre – även om detta ingalunda säger hela sanningen så brukar det ge en ganska bra bild av hur rappt skärmen reagerar på våra skärmtryck. Desire HD är bra, men når inte upp till samma nivå som den närmaste konkurrenten Samsung Galaxy S, vilken vi fortfarande anser har marknadens bästa skärm ur ett par hänseende – både vad gäller svärta/kontrast och trykkänslighet/precision.
I Quadrant Pro kan vi se att Desire HD har ett visst övertag över Nexus One och HTC Desire, trots samma klockhastigheter. Förklaringen till detta finner vi i det faktum att processorn (Qualcomm Scorpion) i Desire HD är av en nyare generation och bygger på 45-nanometersteknik, att jämföra med 65 nanometer i Nexus One och ”gamla” Desire. Samsung Galaxy S respektive Tab hamnar en bra bit efter, vilket till en liten del kanske kan förklaras av att mjukvaran på i varje fall våra enheter inte använt JIT. (build.prop: #dalvik.vm.execution-mode=int:jit).
I minnestestet, vilket helt enkelt mäter upp med vilka hastigheter RAM/arbetsminnet kan skyffla data, så kan vi konstatera att Desire HD hamnar en bra bit bakom Samsung Galaxy Tab och Galaxy S.
Quadrant I/O mäter med vilken hastighet det går att skriva och läsa data från det inbyggda flash-minnet och resultatet påverkas med andra ord inte av vilket minneskort som sitter i telefonen. Här presterar HTC Desire HD mycket fint och utklassar fullkomligt övriga telefoner.
I det delmoment som mäter 2D-prestandan gör Desire HD inte bort sig och placerar sig strax efter Galaxy S, men får se sig utklassad av QVGA-upplösta X10 mini, som efter 2.1-uppdateringen skjuter iväg rejält i detta testmoment.
I GPU-delen av Quadrants benchmarksvit så ser vi klart och tydligt att Samsung, som satsat på en separat grafikdel från PowerVR, presterar långt bättre än Desire HD. Bland övriga konkurrenter står sig däremot Desire HD bra och presterar cirka 35% bättre än Nexus One och HTC Desire.
Utifrån hur telefonen presterat i de olika delmomenten av Quadrants benchmarksvit så kvalar Desire HD in på en förstaplats och detta med en marginal om cirka 36% till närmaste konkurrent.
Återigen ser vi att den nya, snabbare, processorn ger Desire HD ett klart övertag även om både Desire och Galaxy S skuggar resultatet.
Samma sak upprepas även här. Desire HD i ledning, tätt följd av Desire och därefter Galaxay S.
Med risk för att låta som en repig LP-skiva så kan det bara konstateras, återigen, att Desire HD kniper förstaplatsen, med Nexus One och Desire strax bakom och Galaxy S långt bakom. Detta är ytterligare ett exempel på att JIT ger en enorm prestandaboost under vissa förutsättningar – och Galaxy S kan i dagsläget inte dra nytta av detta. Om/när Samsung ordnar stöd för JIT så kan vi nog räkna med att Galaxy S närmar sig konkurrenternas siffror.
I Neocore3D så kan vi se att Desire HD kniper förstaplatsen strax före Samsung Galaxy S. Då Neocore är utvecklat av Qualcomm i syfte att demonstrera sina egna SoC:er (dit Snapdragon-familjen hör) så får man ta resultaten med en nypa salt.
I det sista prestandatestet så har vi kört ett mindre antal telefoner genom den relativt nya, svenskutvecklade, benchmarken Nenamark1. Nenamark1 mäter upp OpenGL ES 2-0-prestandan, vilket man nog får säga är den mest relevanta typen av 3D-prestanda, inte minst framöver då allt fler spel bygger på just 2.0-ramverket. Här kan vi se att PowerVR-kretsen i Galaxy S är långt före konkurrenterna – inklusive Desire HD. Om man avser spela grafiskt tunga och moderna 3D-spel regelbundet så är Galaxy S onekligen herre på täppan just nu.
Sammanfattning
Efter lite mer än en veckas tid med HTC Desire HD så är vi småförälskade. Telefonen lyckas imponera med nästan allt den kan och gör, men några av dess största styrkor är samtidigt dess största svagheter – helt beroende på vad man som användare är ute efter. Jag talar förstås om storlek, som är en konsekvens av den stora skärmen, och vikt, vilket är en konsekvens av den höga bygg-/materialkvalitén. Även om HTC har lyckats väl med att hålla nere måtten med minimal död yta runtom skärmen så är enheten både stor och tung. Om man vill ha en smidig telefon så är inte det här rätt val, så enkelt är det.
Vill man däremot ha en kompetent androidtelefon med en stor skärm så är Desire HD det bästa som går att köpa i Sverige idag. Hårdvarumässigt och prestandamässigt så är det närmast dött lopp mellan Desire HD och Samsung Galaxy S, där Galaxy S har en fördel vad gäller 3D-grafik och Desire HD har en fördel vad gäller 2D och allmän prestanda. Galaxy S vinner ett delmoment med ett större batteri som räcker lite längre men Desire HD vinner istället striden om multitasking och RAM-mängden. Galaxy S vinner slaget om skärmen, men Desire HD vinner slaget om bygg- och materialkvalité. Så där kan man fortsätta in absurdum om man så vill, men ni förstår poängen.
Det som gör att vi i slutänden anser att Desire HD är den bättre telefonen är att mjukvaran är betydligt stabilare – utan att man som användare tvingas installera/ändra saker som åtminstone på pappret förverkar garantin. Desire HD och Sense 2.0 är helt enkelt något av det stabilaste vi har testat i androidväg, Nexus One och dess rena androidupplevelse undantaget. Inga enerverande GPS-buggar, inget problem med en oresponsiv eller krånglande tryckskärm, inget behov av rootning eller laggfixar och så vidare. Det mesta bara fungerar, fungerar väl och fungerar snabbt.
Det här är dock något väldigt flyktigt, för om Samsung får ordning på sin mjukvara så kan situationen framöver komma att se annorlunda ut. Just nu håller vi emellertid HTC Desire HD som den absolut bästa androidtelefonen i klassen 4 tum och uppåt – och möjligen nedåt också, beroende på hur kompetent Desire Z visar sig vara, något som vi hoppas kunna svara på i en inte allt för avlägsen framtid.
Frågan som många av er ställer er är sannolikt: ”Desire HD är uppenbarligen bra, men är den tillräckligt bra för att motivera en uppgradering från min ”gamla” Desire, Nexus One eller X10?”
Svaret är kort sagt nej – det är den inte.
Även om Desire HD är bättre än ovan nämnda telefoner på punkt efter punkt, nästan utan undantag, så är det såpass små förbättringar att det är svårt att rent ekonomiskt motivera att byta bort en fortfarande minst sagt kompetent telefon som bara är 5-10 månader gammal. Undantaget är om ni är spelfantaster, då skillnaden är milsvid om man jämför med den småslöa grafikkretsarna som vi finner i Desire, X10 och Nexus One. Men om det är spel man är ute efter så är även Galaxy S något att beakta.
Om man däremot sitter med en äldre telefon med första generationens androidhårdvara, som HTC Hero eller Samsung Galaxy Spica, så finns det inte mycket att tveka på – det gjorde inte vi. Ena halvan av Swedroids redaktion är nu stolt och nöjd ägare av en Desire HD.
HTC Desire HD är lämplig för dig som:
* Vill ha prestanda och utrustningsnivå i teknikens absoluta framkant
* Vill ha en stor, tydlig och skarp skärm
* Vill ha absolut toppkvalité vad gäller materialval och känsla
* Vill kunna köra mängder appar samtidigt utan minsta fördröjning (d.v.s. ”multitasking”)
* Vill kunna spela såväl filmer som intensiva 3D-spel med goda resultat
HTC Desire HD är inte lämplig för dig som:
* Är priskänslig
* Vill ha en smidig telefon, såväl vad gäller vikt som storlek
* Vill ha Android i standardutförande
* Vill ha garantier för att uppdateringar kommer löpande och utan fördröjningar
* Förväntar sig riktig HD-kvalitet på videoinspelningar
********
Slutligen vill vi rikta ett särskilt tack till eXpansys.se för att de klev in och snabbt hälpte till med ett testexemplar när våra ordinarie kanaler för lånetelefoner inte lyckades leverera i tid. Jättetack för detta!
********