Introduktion
Blade, mer känd som Orange San Francisco, är den kinesiska tillverkaren ZTE:s första androidmobil i Europa och lanseras (till en början) exklusivt hos operatören Orange UK. Blade kan ur ett kostnadsperspektiv närmast beskrivas som en instegsmodell i androidvärlden då prisnivån med kontantkort ligger på 99 brittiska pund, vilket motsvarar cirka 1100 kronor med dagens växelkurs.
Prisnivån till trots så har ZTE lyckats med konststycket att klämma in en hel del minst sagt imponerande hårdvara. Vad sägs exempelvis om en kapacitiv AMOLED-skärm på 3.5″ med WVGA-upplösning (480×800 pixlar), multitouch, 512 MB RAM, ljussensor, närhetssensor, GPS, kompass samt SoC-plattformen MSM7227 med en processor i 600 MHz och samma grafikkrets som i Google Nexus One?
Vidare kommer telefonen bestyckad med Android 2.1/Eclair (2.2/FroYo på väg, enligt rykten) och full tillgång till Google-apparna – GTalk undantaget (mer om detta senare).
För ett pris på 1100 kronor så kan det förstås inte vara något annat än en fullträff… eller? Är ZTE Blade för bra för att vara sann? Vad är haken? Swedroid gör i den här minirecensionen ett försök att räta ut en del frågetecken.
I kartongen finner vi först och främst SIM-kortet samt kom igång-guide för Orange-kunder, vilket inte är av något större intresse för oss nu när vi inom kort får tillgång till betalapps även med svenska SIM-kort. Kartongen i sig känns onödigt stor och skrymmande, närmare dubbelt så stor som Samsungs föredömligt välpaketerade Galaxy S. Kartongen består av sisådär 70% luft och detta är förstås inte är bra ur miljösynpunkt.
Utöver ovanstående finner vi förstås telefonen i sig, vars framsida skyddas av en tunn plastfilm. Plastfilmen är inte tänkt att vara ett permanent skärmskydd utan endast avsett att skydda telefonen mot repor under förpackning och transport.
Vi finner även ett batteri på 1250 mAh, en USB till microUSB-kabel, ett trådburet headset med 3.5mm-kontakt och en svarsknapp, en användarhandbok samt en väggkontakt, vilken förstås är gjord för brittiska vägguttag. En adapter krävs således om ni inte nöjer er med att ladda via USB-porten på valfri dator. Orange skickar även med ett förinstallerat microSD-kort på 2 GB.
Rent utseendemässigt hittar vi inte direkt något att jubla åt, men inte heller något att klaga på. Blade är i sin mörkgråa kostym ganska anonym och sticker inte ut eller drar blickar till sig, även om den har fått lite ”bling” i form av kromade lister utmed sidorna. Om en diskret design är bra eller dåligt låter vi var och en bestämma själv, men vi tycker att telefonen är ganska stilren – den övertydliga San Francisco-texten ovanför telefonens skärm samt den 10×10 millimeter stora Orange-loggan på bakstycket undantaget.
Byggkvalitén går även den i samma spår som designen – bra utan att vara superb. Materialvalet, plast, är kanske inte så upphetsande, men ytbehandlingen gör att telefonen känns mjuk i handen och ger ett fint grepp. Passformen är däremot inte helt tillfredsställande – det är en del vassa kanter och skarvar, främst i telefonens nederkant och nedre hörn.
Då vi vrider och bänder på enheten med båda händerna så finns det inte minsta tillstymmelse till knarr eller flexande. Telefonen känns solid. Jämfört med en annan telefon i instegssegmentet, Huawei U8220 (även känd som ”Pulse”), så går Blade enkelt segrande ur kvalitetsstriden. Likaså om vi jämför med Acer Liquid och LG GT540.
Telefonens ringa storlek om 116 x 56 x 11.8 mm – vilket är ungefär samma storlek en HTC Magic, men tunnare – gör att den utan vidare får plats i såväl små händer som tighta byxfickor. Vikten ligger på 130 gram, vilket får anses vara lite i överkant för en telefon i den här storleken, inte minst med tanke på att både skärmen och batteriet är mindre än i exempelvis Nexus One, som även den väger 130 gram. Den senare har dessutom ett gediget metallchassi. Även om Blade hade kunnat vara 20 gram lättare så är det knappast som att 130 gram kommer att ställa till med bekymmer för någon. Somliga gillar dessutom lite extra vikt, då det förmedlar en subjektiv känsla av kvalité.
Knappsats/styrdon/anslutningar
På telefonens framsida finner vi tre fysiska knappar (i ett enda stycke plast) vilka sitter aningen för djupt samt erbjuder ett lite ojämnt motstånd då man trycker på dem. Knapparnas försänkning i nederkant leder till att fingrarna lätt tar i telefonens chassi/skal då man trycker på dem. Det är inte på långa vägar så påtagligt att det leder till svårigheter att komma åt knapparna, men det är små detaljer som dessa som de lite dyrare telefonerna ofta gör bättre.
I tur och ordning från vänster till höger finner vi Home, Menu och Back. Bakgrundsbelysningen för Back-knappen extraknäcker som notifierings-LED, vilken blinkar vitt vid nytt meddelande (Gmail, Gtalk), lyser rött vid laddning och blått vid Bluetooth-anslutning. Detta fungerar dock dåligt – ibland får man en notifiering, ibland inte. Man får ta som vana att tända skärmen då och då för att se om något nytt har hänt.
Blade saknar som synes alla typer av navigeringskontroller, d.v.s. en styrkula, ett styrkors eller en trackpad, vilket gör det lite småbesvärligt att exempelvis rätta stavfel vid textinmatning. Man får ofta ”dutta” både 3, 4 och 5 gånger innan man lyckas ställa markören på precis rätt ställe, alternativt skaffa ett skärmtangentbord med direktionspilar som man kan använda till att ställa markören exakt där man vill ha den.
På telefonens högersida finner vi volymknappen (+/-) samt den externa högtalaren i nederkant, och högt på vänstersidan sitter microUSB-porten vilken inte är dold bakom en lucka eller liknande. I telefonens överkant sitter strömknappen och 3.5mm-uttaget för hörlurar. Telefonens nederkant är tom, sånär som på samtalsmikrofonen och en liten skåra för att ta bort telefonens bakstycke, vilket döljer såväl batteri som SIM-kort och microSD-kort (upp till 32 GB). Både SIM- och minneskort går att komma åt och sätta i och ta ur utan att avlägsna batteriet först.
Mottagning, datahastigheter & ljudkvalité
Det är alltid svårt att uppskatta mottagningsförhållanden på ett objektivt och rättvist sätt. Förhållanden ändras hela tiden och man kan inte alltid lita på vad staplarna i statusbaren säger. Med detta sagt så kan vi dock konstatera att Blade utan någon som helst tvekan är bättre än den gamla HTC Dream som vi jämför med. Både vad gäller mottagning (staplar) och hastigheten på 3G-nätet.
Vi mätte via Tres 3G/HSxPA upp cirka 4.2/0.9 Mbit, att jämföra med Dream som på samma nät och samma plats fick drygt hälften, både upp och ner. Via wifi (b/g – inget n) maxade vi cirka 8 Mbit ner och 2 Mbit upp, men mätresultaten varierade kraftigt från gång till gång, framför allt uppströms. Vi har på MoDaCos forum läst en del om problem med wifi – somliga har orimligt låg signalstyrka och andra kan inte ens hitta sitt egna hemnätverk. Vi har emellertid inte haft några sådana problem med vårt exemplar vilket har fungerat precis som förväntat – varken bättre eller sämre.
Ljudkvalitén vid musiklyssnande är ok, även om vi upplever att ljudet är lite ”platt”. Detta kan dock mycket väl även bero på våra lurar som inte är av någon vidare kvalité. Maxvolymen vidare alldeles för låg, vilket blir ett problem om man befinner sig i en bullrig miljö. Musiken drunknar exempelvis lätt i oljudet från en hårt trafikerad väg, vilket inte är någon höjdare om man sitter och väntar på bussen eller liknande.
Ljudkvalitén vid samtal (via 3G) är även den ok, men imponerar inte. Ett svagt, högfrekvent sus hörs i bakgrunden vilket förstärks om man använder headsetet och ljudet som motparten hör är aningen burkigt. I vår ände är dock ljudet då motparten talar klart och fylligt. Då vi jämför med HTC Dream så är Dreamen över lag aningen bättre, även om mikrofonen snabbt börjar ”klippa” ljudet i motpartens öron om man talar för högt. Samsung Galaxy S är betydligt bättre än båda dessa, på alla punkter. Summa summarum: samtalskvalitén i Blade är med näppe godkänd, inte mer.
Den externa högtalaren är förvånansvärt bra, även om även den skulle må bra av en högre maxvolym. Då högtalaren sitter placerad på telefonens högersida istället för på baksidan så kan man placera telefonen både med skärmen uppåt och nedåt utan att täcka över högtalaren och därmed dämpa ljudet. En bra lösning.
GPS & positionering
Under den korta tiden som vi har hunnit testa GPS:en så ha den fungerat väl förutom att det tar lite väl lång tid, 30-60 sekunder, att låsa mot satelliterna när man först startar upp GPS:en. När man väl har etablerat signalen så är den emellertid stabil och visar positionen korrekt på ett tiotal meter när. Via mobilmasterna så får man däremot en position nästan omedelbart, men den visar å andra sidan närmare 300 meter fel. Detta har dock inte med just Blade att göra – det är samma visa med alla telefoner vi har testat på den här adressen.
Bildskärmen och Digitizern
Den 3.5 tum stora AMOLED-skärmen har fått en upplösning på 480×800 pixlar, även kallat WVGA. Den här upplösningen har vi fram till nu, tillfälliga priskampanjer undantagna, endast funnit på telefoner i de högre prisklasserna, för runt 3300 kronor och uppåt. Färgåtergivning, svärta och bildkvalité ligger nästan i nivå med HTC Desire (AMOLED) och precis som på Desire så kan vi se att vita och ljusgråa fält ibland får en svagt rosaaktig nyans, kanske främst när skärmens ljusstyrka är låg. Detta är ganska symptomatiskt för AMOLED-skärmar, men inget som stör oss märkvärt.
Som alla andra AMOLED-skärmar med WVGA-upplösning så har även Blade fått en skärm med ett så kallat PenTile Matrix. Detta är en teknik som används för att öka livslängden, förstärka färger som AMOLED traditionellt har svårt att återge ordentligt och, gissningsvis, för att tillverkningstekniken är mindre kostsam. För bild- och videotittande så är AMOLED-skärmen alldeles ypperlig, men nackdelen är att text och andra kontrastrika grafiska element kan upplevas som aningen oskarpa (bilden visar Sony Ericsson X10 med LCD-skärm till vänster och Samsung Galaxy S med Super AMOLED till höger).
ZTE har vidare utrustat Blade med en kapacitiv digitizer, av okänt fabrikat. Digitizern svarar hyggligt rappt och har inga större problem med att spåra våra fingerrörelser, men den är inte ens i närheten av klassledaren Samsung Galaxy S. Känsligheten i skärmens överkant är inte helt tillfredsställande och mer än en gång har vi råkat ”klicka” väderwidgeten när vi egentligen ämnade dra ner statusbarmenyn.
Vi skulle vilja placera digitizerns känslighet/rapphet ungefär mitt emellan Sony Ericsson X10 och HTC Desire – något som vi senare i testet får stöd av då vi mäter upp skärmens avläsningsfrekvens: Blade hamnar med 33 Hz mitt emellan X10 (27 Hz) och Desire (37 Hz).
Ytterligare en fjäder i hatten för ZTE Blade är att digitizern har stöd för multitouch – d.v.s. förmågan att kunna läsa av två eller fler simultana skärmtryck, samt spåra dess rörelser. Precis som Nexus One så klarar Blades skärm av max två samtidiga tryckpunkter, så kallad dual touch, och precis som Nexus One så får den problem då tryckpunkternas axlar korsas. I övrigt fungerar det tillfredsställande och vi som tycker om pinch-to-zoom i webbläsaren, Maps eller galleriet blir inte besvikna.
Skärmen saknar vad det verkar en så kallad oleofobisk, fettavstötande, ytbehandling. Detta leder till att skärmen snabbt blir kladdig av fingeravtryck och när dessa fingeravtryck har fått sitta och torka in ett tag så blir skärmens yta sträv och allt annat än behaglig att använda. Vi tvingas på grund av detta putsa skärmen oftare än vad vi hade önskat.
Vi har inte haft några problem alls med att kunna se skärmens innehåll utomhus, i fullt dagsljus – men så är det heller inte högsommar längre. Vid en direkt jämförelse i fullt dagsljus med iPhone 3GS, där båda enheterna är ställda på 100% ljusstyrka, så är iPhone noterbart bättre. Det verkar dock inte vara AMOLED-skärmen i sig som är problemet, utan att glasskikten ovanpå själva skärmen reflekterar lite för mycket ljus.
Telefonens mjukvara
Här talar vi om Android i standardutförande, med ett fåtal undantag. Orange har lagt in en egen launcher vilken ger hemskärmen och applikationslistan ett aningen annorlunda utseende än standardandroid. Detta är dock enkelt att byta då de även har skickat med en så kallad ”Homecreen Switcher” vilken med några enkla skärmtryck låter dig byta till Androids standardgränssnitt.
Utöver launchern så är kanske det mest anmärkningsvärda att Orange har valt att exkludera Google Talk. Detta låter kanske fullkomligt vansinnigt, men vi gissar att det handlar om att Orange hellre ser att kunderna skickar inkomstbringande SMS än att chatta ”gratis” via GTalk. Orange har även designat om några av stadardikonerna i Android, gissningsvis för att de bättre skall matcha Oranges egna formspråk och nyanser, samt skickat med en egen nummerplatta (Dialer) för telefonen.
Vi hittar vidare en del spel (demoversioner) som Orange har skickat med, samt en och annan app som endast Orange-kunder har nytta av. Detta är saker som vi omedelbart tog bort för att frigöra mer utrymme och slippa se eländet i applikationslistan. Detta kräver dock root, då de inte går att avinstallera som vanliga appar.
Att roota Blade är för övrigt en barnlek – allt som krävs är en app (”Universal Androot”), två skärmtryck och drygt 10 sekunders väntan medan appen gör det den ska. Inte ens en omstart av telefonen är nödvändig. Detta förverkar dock (i teorin) garantin på telefonen samt medför vissa risker, något som ni bör vara väl medvetna om om ni funderar på att ge er på detta.
Textinmatning
Utöver Androids smått bristfälliga standardtangentbord så skickar Orange även med TouchPal, vilket är en stor förbättring jämfört med standardtangentbordet. Dessvärre så finns endast engelska, franska och spanska att tillgå för den prediktiva ordlistan, något som kan antyda att Orange planerar att lansera Blade även i Frankrike och Spanien.
Engelska, franska och spanska är för övrigt de enda språken som finns tillgängliga under tillgängliga ”locales”, men appen MoreLocale 2 fungerar alldeles utmärkt för er som absolut vill ha Googles standardappar samt menyalternativen på svenska. Vidare hittar ni även ett tangentbord med svenska tecken på Android Market, genom Scandinavian Keyboard med tillhörande Swedish Dictionary installerad.
I TouchPal-tangentbordet finner vi såväl ett QWERTY-läge (inga svenska tecken) som ett ”Compact QWERTY” med två bokstäver per knapp och slutligen ett så kallat T9-läge med tre bokstäver per tangent.
Mediaspelaren
Musikspelaren i ZTE Blade är Androids standardspelare, och har således vare sig andra funktioner eller ett större formatstöd. Filmspelaren likaså, vilket innebär att det är ett minst sagt begränsat format/codecbibliotek tillgängligt. Såväl mkv/x264 som avi/divx och avi/xvid är således utom räckhåll, såvida man inte installerar en annan mediaspelare med ett bredare formatstöd, som RockPlayer. Märk dock väl att RockPlayer än så länge tenderar att rulla ganska tungt, så man kan få problem även med lågupplöst material.
HD-material, 720p eller högre upplösning, fungerar inte överhuvudtaget, oavsett vilket format eller vilken codec det råkar vara. Plattformen MSM7227 är helt enkelt inte kraftfull nog att hantera detta, åtminstone inte utan stöd från GPU:n – något som inte verkar vara möjligt i Android ännu. Videomaterial i SD-upplösing (480p eller lägre, rent allmänt) sväljs emellertid oftast utan några problem – såvida det är ett kompatibelt codecformat.
FM-radion
Som om inte Blade vore välutrustad nog ändå så har ZTE även sett till att skicka med en FM-radio, vilken som på så många andra telefoner kräver att man har headsetet inkopplat för att man skall få någon mottagning. Ljudkvalitén i radion visade sig vara långt över förväntan, men radiomjukvaran är den mest primitiva vi någonsin har sett. Den gör sitt jobb, för all del, men det är allt. Pluspoäng ändå för att det finns en radio överhuvudtaget.
Kameran på 3.2 megapixlar är den kanske enskilt svagaste komponenten i ZTE Blade. Kameran är bedrövlig i svaga ljusförhållanden, i nivå med mobilkameror från 2006. I fullt dagsljus kan man ta bilder som är användbara, men så fort det börjar skymma eller om man är inomhus i halvrisiga ljusförhållanden så går det snabbt utför. Vi vet ärligen inte om en LED-blixt hade gjort någon större skillnad i det här fallet – det verkar vara sensorn som helt enkelt inte vill vara med om något annat än dagsljus.
Videoinspelningen är emellerid den stora bristen och får stillbilderna att framstå som de vore tagna av en Hasselblad för 140 000 kronor. Maxupplösningen ligger av oklara skäl på låga 352×288 pixlar (CIF) och levereras i cirka 13 FPS, och ljudupptagningen är lika dålig den. Vore det inte för prislappen på telefonen så skulle vi skrika oss hesa om hur uselt detta är.
Vi vet att plattformen, MSM7227, klarar av upp till VGA i 24 FPS så vi är lite förbryllade över den usla upplösningen och kvalitén. Kanske kan detta lösas på mjukvaruväg framöver, vi vet ej, men det här är inte en telefon du köper om du avser plåta och framför allt filma mycket och därför kräver hög kvalité.
På plussidan så är det dock värt att nämna att kameran har fått autofokus, något som inte minst underlättar då vi använder den för att skanna in QR-/streckkoder på datorskärmen. Det tar sällan mer än ett par sekunder för telefonen att läsa av och presentera resultatet. Autofokusfunktionen har emellertid problem att hitta fokus på nära håll i halvdåliga ljusförhållanden, vilket ni ser exempel på i närbilden på lövet här nedan.
ZTE Blade (högerklicka och välj öppna i ny flik/nytt fönster för fullversioner)
httpvh://www.youtube.com/watch?v=xgrmb5W5jx0
Apple iPhone 3GS (högerklicka och välj öppna i ny flik/nytt fönster för fullversioner)
httpvh://www.youtube.com/watch?v=9PRLTAUsH2I
Mängden ROM (tillgängligt utrymme för appinstallationer) är 208 MB, varav drygt 155 MB är ledigt efter att standardapplikationerna har tagit sitt. Detta är i lägsta laget, men vi har sett betydligt dyrare telefoner med ännu mindre lagringsutrymme.
Direkt efter uppstart, med Androids standardlauncher vald, så har Blade närmare 270 MB RAM ledigt, vilket är riktigt bra. Att multitaska är inga som helst problem tack vare den generösa RAM-mängden. 512 MB totalt ger ytterligare en fjäder i hatten för Blade.
Spel, prestanda och grafer
Vi har testkört en del spel på telefonen under helgen, exempelvis Raging Thunder och Angry Birds. Raging Thunder flyter hur bra som helst och reagerar snabbt då vi lutar telefonen för att styra. Angry Birds flyter även det bra rent allmänt, men då det blir många rörliga grafiska element på skärmen (många grisar och fåglar samt stora byggnader) så kan det gå väldigt tungt. Vi är dock väl medvetna om att Angry Birds fortfarande är i ett betastadie och fortfarande genomgår optimeringar. Förhoppningsvis löser det sig framöver då vi anser att det är lite orimligt att endast de allra dyraste telefonerna skall kunna spela ett såpass enkelt spel.
Här ser vi att Blade, med 423 MB RAM tillgängligt för användaren vid uppstart mycket väl matchar, och slår, många av de mångfalt dyrare konkurrenterna.
Med appen Input Benchmark mäter vi upp digitizerns avläsningsfrekvens. Ju högre frekvens desto snabbare kan den uppfatta tryck och rörelser. ZTE Blade placerar sig mitt emellan Sony Ericsson X10 och HTC Desire, vilket motsvarar hur vi upplevde skärmen i verkligheten också. Dock bör det poängteras att skärmen på Blade, med sina 33Hz är betydligt mer responsiv än LG:s resistiva skärmar, trots att dessa presterar ett högre Hz-tal.
Här kan vi se att Blade, trots samma hårdvaruplattform som LG GT540 och Sony Ericsson X10 mini, hamnar lite på efterkälken. Som alltid så handlar det väldigt mycket om mjukvaruoptimering och ZTE har till synes inte lyckats riktigt lika väl som vare sig LG eller Sony Ericsson.
I Linpack-testet ger ZTE Blade sina plattformskamrater LG GT540 och X10 mini rejält med stryk. Precis som i BenchmarkPi-testet här nedan så ligger förklaringen åtminstone delvis i att Blade rullar med Android 2.1 under skalet, att jämföra med den åldriga och långsamma 1.6 som vi ser i GT540 och X10 mini.
I BenchmarkPi ser vi återigen Blade visa framfötterna och den tvålar här till rill och med Sony Ericssons flaggskepp X10 ganska rejält. Märk dock väl att poängen i Linpack gynnas kraftigt av Android 2.1.
I Neocore 3D så visar ZTE att en telefon för 1100 kronor kan ge konkurrenter som är 3-5 gånger dyrare rejält på nöten. Blade mäktar med över 41 FPS, att jämföra med 27 FPS för Nexus One och 29 FPS för Sony Ericsson X10. Vi skall dock komma ihåg att Neocore 3D en gång i tiden skapades för att visa vad MSM72xx-plattformen går för, varför den sannolikt är bättre optimerad för Blade än för X10 och Nexus one.
Om Neocore 3D imponerade på oss så är det precis tvärtom med grafiktestet i Softweg. Här får Blade inte mer än 9 poäng, vilket som synes är långt efter konkurrenterna. Vi misstänker dock att det rör sig om någon form av inkompatibilitet, inte minst med tanke på att det tog oss tre försök att ens kunna fullfölja hela testcykeln. De första två försöken slutade helt sonika med att Softweg slocknade och vi skickades ut till hemskärmen.
I CPU-testet så kan vi se att Blade placerar sig ungefär i nivå med de närmaste konkurrenterna, sett till processorplattformen. Sett till priset så har Blade egentligen inga konkurrenter.
Minneshastigheten är det inga större fel på och Blade placerar sig ungefär där vi hade förväntat oss – i nivå med LG GT450 och Sony Ericsson X10 mini.
I det sista delmomentet i Softwegs benchmarksvit mäts filsystemets prestanda upp. Här påverkas slutpoängen även av hastigheten och mappstrukturen på minneskortet, varför resultatet kan variera kraftigt. Blade presterar återigen ett respektabelt resultat, dock utan att glänsa.
Sammanfattning
Så, hur bra är då ZTE Blade? Kort sagt: För att hitta en bättre telefon på så får man lägga till minst 2000 kronor och istället köpa en Acer Liquid E, vilken vi anser vara ”nästa steg upp”. Ingen telefon på den svenska marknaden för under 3000 kronor har för närvarande skuggan av en chans mot Blade.
Visst har Sony Ericsson X10 mini en bättre kamera och visst har HTC Wildfire en högre byggkvalité med lyxigare materialval, men ingen kan på långa vägar konkurrera med helheten som ZTE Blade erbjuder. Som alltid är det personliga preferenser som styr. Är kameran A och O för dig – köp en X10 mini. Är kvalitetskänsla av högsta betydelse – köp en HTC Wildfire. Är helheten däremot viktig för dig så mosar Blade dessa konkurrenter med lätthet.
Nu väntar vi bara på att våra svenska mobiloperatörer skall få upp ögonen för den här pjäsen. Först ut med ett attraktivt kontantkortspris kommer få sälja androidlurar i mängder, det är vi tämligen övertygade om. Kanske kan vi med hjälp av den här recensionen och med omröstningen vars slutresultat vi presenterar i början av den här artikeln hjälpa dem på traven litegrann.
ZTE Blade är lämplig för dig som:
* Är prismedveten
* Vill ha hygglig prestanda till ett lågt pris
* Vill ha bildkvalité och upplösning utöver det vanliga
* Vill ha en välbyggd telefon med behändiga yttermått
* Vill kunna köra många appar samtidigt utan fördröjning (d.v.s. ”multitasking”)
ZTE Blade är inte lämplig för dig som:
* Främst ämnar använda telefonen för att fotografera och/eller spela in videoklipp
* Vill ha högsta möjliga materialkvalité och lyxkänsla
* Är ute efter topprestanda